Vi hade två hundar med från kennel Molecularis, båda i öppen klass.
M Butterfly Effect med bedömningen EXC och även placering i KKL med jättefin kritik. Grattis till matte AnnLouise. Tack till Eleonor Sjögren som visade Aquila så fint.
M Bodyguard som för dagen fick Good. Dock var hans kritik väldigt fin men kunde inte erhålla bättre betyg då husses presentation av Leo inte var i topp. Lite mer träning i ringen, så kommer Leo (precis som han brukar) placera sig i topp.
Vi säger grattis till BIR-vinnaren Thea-Toni med ägare.
I lördags så stod även Aquila med matte i dobermann-montern, och många var de som var intresserade av rasen, vilket förstås är jättekul. Aquila trivdes utmärkt som monterhund och kunde inte få nog av alla människor som ville klappa och kela med henne. Att Aquila är en hund som inte bara är snygg utan även har en mentalitet där det inte finns mer att önska, känns fantastiskt. Vi ser med spänning fram emot hennes nästa löp då vi planerar att hon ska bli mamma här hos oss.
Vi har haft en rolig helg, förutom att man kom hem med kassarna fulla och tom plånbok, så träffade man många vänner, både gamla och nya, vilket var minst lika roligt som att se alla fina hundar.
Nedan en bild av fina Aquila
Molecularis Butterfly Effect
Efter noga övervägande har jag nu bestämt mig för hane till kommande kull. Jag känner mig mycket nöjd med mitt val där jag fortsätter att följa min "röda tråd" att använda mig av en äldre hane som också har allt det övriga som jag önskar mig. Titta in under "valpar" och läs mer om kommande kull.
Vill också passa på att gratulera Therese och Mila (M Champagne) som ställdes i helgen på utställning "Norrbottens finaste hund" och fick hp och slutade som BIR. På Milas blogg kan man följa deras dag, både med fina bilder och film. Jag tror att detta är ett ekipage vi kommer få se mer av både i utställningsringen men även på tävlingsplanen:)
Att ha hund och hålla på med uppfödning är ju tyvärr inte alltid bara glädje, utan ibland så kantas vägen även av sorg. Våra varmaste tankar går till Marita (kennel Zentinor) som nyligen förlorade sin fina Mezzrows Jutas (Maximus), pappa till C-kullen. Maximus var en fantastisk dobermann som hade allt man kunde önska sig. Jag är så glad att jag fick förtroendet att låna in honom till min C-kull. Han lever kvar i våra hjärtan och sina åtta fina barn.
Grattis till Titti och Emla som idag gjorde sitt anlagsprov i viltspår och blev godkända med fina lovord. I bedömningen stod det spårar mycket bra och tar vinklarna fint men är något snabb. Nu är det bara att ladda inför de öppna klasserna så kanske kennel Molecularis snart får sin första viltspårschampion;)
Molecularis Artemis
Tänk vad tiden går, nyligen sommar, och nu redan höst men vi har hittills haft en underbar höst:) Jag håller kontakten med alla mina valpköpare och det verkar som att allt är som det ska med dem alla, vilket glädjer mig så.
Vår första kull såg dagens ljus för dryga 4,5 år sedan och jag vet att alla har det bra, tränar mycket och har hälsan och inte uppvisat några som helst sjukdomar, vilket inte är någon självklarhet . Med tanke på alla sjukdomar vi har i vår ras så tänker jag nog nästan på det lite grann varje dag, att jag är så tacksam för varje dag som går och de valpar/kattunge som fötts här hemma hos oss, samt våra egna djur, fått vara friska så här långt. Jag sänder en tanke till er som jag läser om och där era hundar/katter blivit sjuka/kommer att utveckla sjukdom och jag lider med er. Jag vet vad mina djur betyder för mig och vilken sorg man känner när de blir sjuka och den dagen kommer när man måste fatta det tyngsta av alla beslut, att de måste få somna in.
Det finns naturligtvis många sjukdomar som kan drabba men i fokus just nu är det ju DCM som står. Denna hemska sjukdom som vi i nuläget inte veta hur vi ska komma till rätta med. Det enda vi kan göra är att testa våra djur, speciellt de som är unga och precis ska börja gå i avel, och iaf veta att de är friska innan de paras. Det är ju så tråkigt om man testar dem först efter, då de kanske redan fått kullar, och märker att de inte är fria. Självklart är det som så att även om de testas innan kan de när som helst utveckla sjukdomen. Då har man iaf gjort vad man kunnat just nu. Man kan läsa på forum och dyl att många menar att vi inte ska avla på de djur där det finns DCM i släkten, ex en mor eller far som fått sjukdomen, men då tror jag inte man tänkt till ordentligt, vilka avelsdjur skulle vi då använda oss av, det skulle finnas minimalt med djur att avla på (om ens några), och det skulle innebära att friska djur aldrig kommer att användas. Tänk då på att man säger att nästan 60% av dobermann är drabbade, dvs det är nog ingen linje som kan svära sig fri.
När man ska avla på ett djur är det mycket att ta hänsyn till och man försöker få med alla bitarna. Mycket fokus har ju legat på höfterna under många år, även här vet inte specialisterna hur det nedärvs och enl ortopedspecialisterna är det ffa syskonstatistiken man ska titta på, att det anses som det allra viktigaste, inte om en tik resp hane lämnat belastade hundar i någon enstaka kull, eftersom det då kan röra sig om kompatibiliteten mellan föräldradjuren. Som uppfödare försöker man vara så noga med allt, det är mycket vi måste försöka få med, den mentala delen, föräldrarna/syskonens MH, för mentaliteten är viktig. Hur ser HD-statistiken ut. Hur ser sjukhistorien ut långt tillbaka, har föräldrar, mor- farföräldrar blivit långlivade mm. Föräldrarna ska vara fria på ögon, de ska vara fria på höfter, de ska testas för Von Willebrand och nu även UL+ Holter för hjärtat (detta är rekommendationer). Dessutom vill man ofta att djuren ska vara utställda någon gång och vara exteriört korrekta (hur stor vikt man lägger vid just detta varierar ju förstås från uppfödare till uppfödare) samt gärna tävlade något, så att man ser att de har arbetskapacitet, för det är ju faktiskt en brukshund. Väv in allt detta så förstår man att det inte är lätt att hitta avelsdjur som uppfyller alla dessa kriterier (och speciellt inte om vi ska börja utesluta flera avelsdjur) och i dagsläget, med allt vad det innebär med våra sjukdomar, är det kanske ändå sjukhistorien bakåt, de tester vi bör göra (ögon, höfter, Von Willebrand UL+holter) samt MH (vi vill ju ha tillgängliga och kampglada hundar) som vi måste lägga fokus på och för en stund lägga övrigt åt sidan. Enl min mening så tycker jag också (jag kommer iaf försöka fortsätta i den riktningen) att använda oss av lite äldre djur, om en tik ska paras första gången, att man då försöker använda sig av en äldre hane istället. Det är ju förstås ingen garanti, men jag tror att det är den väg man måste gå (och även något som hjärtspecialisterna rekommenderar).
Det jag menar är att vi kanske måste lägga fokus på "rätt" saker och se saker för vad det är, inte stirra oss blind på ex meriter. En frisk dobermann som gjort ett bra MH, som är sociala och med bra kamplust, kommer du att kunna arbeta med och troligen hålla på med det som ni tycker är kul, vad det än må vara, det handlar bara om vad ni tycker är kul. Att man blir glad när ens hund ex blir Champion tror jag alla blir (jag lika mycket som alla andra), att man är nervös när man ska röntga höfterna på sina hundar och håller tummarna för att det blir A eller B, tror jag inte är någonting mot när jag lägger upp min hund och väntar på utlåtande från UL+Holter hjärta, då är det inte fråga om min hund inte är tillräckligt snygg för ett championat, kommit upp i elitlydnad eller att den kanske får ett C på höften (som de flesta hundar aldrig kommer att ha några problem av) men om UL+holter inte friar då kommer det innebära att vi inte kommer kunna göra allt det roliga och fantastiska tillsammans, som vi planerat, min bästa vän och jag.
Detta var inte alls vad jag egentligen tänkte ta upp, men då detta är något som upptar mina tankar ganska mycket, dvs aveln och hur man ska kunna föra den framåt på bästa sätt, så fick det bli så, fast jag egentligen tänkte berätta lite om alla valparna som fötts här hos oss, hur bra de alla har det, att de är älskade familjemedlemmar, hur de tränas och går kurs, att C-kullen börjat bli stora och första löpet inträffat hos en del, att vår Exor ur A-kullen, nu drygt 4,5 år gammal, gjort en extra koll av höfter och armbågar efter många års tävlande/träning i skydd, och inte hade den minsta lilla förändring på varken höfter eller armbågar, lika fin som när han kollades första gången (vilket jag förstått är ganska ovanligt). Det var lite sådant jag tänkte berätta, men det får bli nästa gång istället:)
Jag hoppas ni alla får en underbar höst med era fyrbeningar och jag hoppas på fortsatt konstruktiv diskussion om vår ras, i syfte att åstadkomma något bra.
Avslutningsvis vill jag visa några bilder från helgens IPO-läger där jag och Svea förstås var med samt även syster Aquila, men även där halvsyster Debbie och Vilda deltog för första gången.
Molecularis Big Love
Molecularis Butterfly Effect
Molecularis Chocolat
Molecularis Coctail of Iskra
I helgen så var det dags för Lindesbergs årliga utställning. Den som representerade vår kennel var M Chivas Regal som ställdes i klassen 6-9 mån. Det är lustigt med utställning, man vet aldrig hur det ska gå:) Vi var nog lite förväntansfulla då Chivas för bara någon vecka sedan slog till och blev BIS av totalt 64 valpar. Lite förvånade blev vi allt när Chivas för denna domare inte ens fick ett hp. I stort fick han fin kritik men domaren tyckte inte att skallen var tillräckligt parallell.
Nåja, inte var vi ledsna över det. Vädret var jättefint så vi begav oss allesammans till Lindesbergs BK och lade spår på de fina ängar som fanns där. Iskra och Svea fick visa Chivas matte hur det skulle gå till:) och sedan fick Chivas ett eget spår. Chivas är van och riktigt duktig på skogsspår och ängsspår gick lika bra det:) Sedan fikade vi länge och väl i det fina vädret. Var så kul att träffa Chivas igen, som vi inte sett sedan han flyttade och även förstås att träffa Lena och Niklas. Chivas verkar ha det väldigt bra på sin gård i Borlänge och de har hur mycket åkermark som helst att lägga långa, härliga ängsspår.
Molecularis Chivas Regal
Inför ev framtida parning har jag passat på att testa Svea (M Big Love) för Von Willebrand men även färgtesta henne, (precis som jag gjort på Iskra och Aquila). Svea är fri från Von Willebrand och dilution-fri DNA genotyp D/D (endast bärare av färgen svart och brunt).
Ibland brukar jag få frågan just om den senare testen, och vad den innebär. Att vi måste testa våra avelsdjur för Von Willebrand tror jag de flesta känner till. Detta för att man inte ska para två bärare eller para med någon som har sjukdomen, eftersom det då finns stor risk att det kommer födas sjuka valpar. Om din hund dock är bärare kan du para den, men endast med hund som är fri. Detta är alltså enl dobermann-klubbens rekommendation att vi ska testa våra avelsdjur.
Färgtesten däremot gör jag mest för egen skull och mitt samvete. Många dobermann är bärare av färgerna blått och isabell. Det är inget konstigt med det, tidigare så var ju blå dobermann tillåten. Dock upptäckte man att dobermann som var blåfärgade ofta fick en mycket svår hudsjukdom, varför felfärgade dobermann inte längre är godkända. Dock är det många av våra dobermann som bär på dessa färger och är både tik och hane bärare av blått/isabell kan det alltså födas blå- resp isabell-färgade valpar i en kull. Dessa anses ju som "fel" och avlivas oftast direkt när de föds. För att jag ska slippa stå där med en välskapt, frisk valp som endast har "fel" färg gör jag denna test. Om mina tikar inte är bärare kan de inte heller föda valpar som bär blått eller isabell. Svårare än så är det inte:)
Igår bar det av till Eskilstuna där M Chocolat (Debbie) skulle debutera i utställningsringen. Den lilla damen skötte sig bra och fick en mycket fin kritik, hp och BIR. I finalen blev det dock lite väl trångt, hundar som sprang upp i rumpan på Debbie, och gjorde henne okoncentrerad och att då lyckas få Debbie att trava gick inte, trots att matte Mari gjorde vad hon kunde. Att Debbie denna gång blev oplacerad i finalen gjorde förstås ingenting vi var alla så nöjda ändå:) GRATTIS till Debbie med familj.
Molecularis Chocolat
Samma dag fick jag också veta att Johan och M Braveheart (PimPim) tävlat i LK1 på Knivsta BK och man får väl säga tredje gången gillt, för denna gång satt förstapriset som en smäck med 172,5 p. Inte nog med att det blev ett förstapris, de fick stå högst upp på pallen också:) Jättegrattis till er, ni är fantastiskt duktiga.
Molecularis Braveheart
I helgen har lilla Cajsa varit på utställning i dagarna två. Först på lördagen ställdes hon på en inofficiell utställning i Burlöv och blev då BIR med hp. När det var dags för finalen orkade dock inte Cajsa mer, varför ingen placering för dagen. På söndagen var det sedan dags för utställning igen, en officiell utställning denna gång, på Skurups BK, för domare Anita Lindroos. Även denna domare tyckte om vad hon såg och Cajsa slutade även denna dag som BIR med hp. Sedan tyckte Cajsa att det var dags för lite hopp och lek i ringen:). Domaren kunde därför inte placera Cajsa när hon inte hade lust att visa vilka fina rörelser hon faktiskt har:) Vi säger GRATTIS till Cajsa och matte Gabrielle som så fint debuterat i utställningsringen.
I helgen har det varit IPO-kurs igen och Svea och jag var föstås med. Jättekul var att Aquila och matte AnnLouise kom från Karlstad och stannade hos oss hela helgen samt var med på kursen. Härligt att få rå om Aquila lite ordentligt och även bra att hon får acklimatisera sig lite mer här hos oss, eftersom hon, förhoppningsvis, ska bli mamma på vår kennel till våren. Att Aquila är en härlig hund har jag förstås vetat men denna helg har jag verkligen fått det konstaterat. Hon är så otroligt social, fin och mjuk i sitt sätt. Har lätt för att förstå hundarna och hade inga problem att läsa av och anpassa sig till våra hundar här hemma. Därtill har hon en energi som få, röjde ordentligt på tomten här hemma, var med på släktkalas på lördagen och lät sig hanteras av alla människor. Utöver detta hade hon energi kvar för att göra ett lysande arbete på kursen.
Förra helgen så ställdes Cajsa (M Campari) ut på rasspecialen i Skåne. Underbart fin kritik fick tösen men då Cajsa, trots en del träning, inte alls hade någon lust att trava ett endaste steg, trots idoga försök, så var domaren tvungen att hålla inne HP:t denna gång och placera Cajsa på en andra plats. Men vad gör det, kritiken gick inte av för hackor och bådar gott inför framtiden.
Denna helg, 21/8, ställdes Mila ( M Champagne) ut i Boden på en inoff utställning. Jättefin kritik, HP och vidare in i BIG, dock utan placering. Samma dag ställdes också M Chivas Regal, i Rättvik, och jag kan lova att en lycklig matte ringde mig och berättade att Chivas placerat sig BIR1, BIG1 och slutligen BIS1, av 67 valpar:)
Trots ovanstående fina resultat, som jag förstås är jätteglad över, är jag minst lika glad över att ägarna att så glada och stolta över att valparna skött sig så bra på utställningen, att det har lätt att acklimatisera sig bland massor av andra hundar, människor, liv och rörelse. Härligt att de är så stabila och orädda, vilket betyder jättemycket inför framtiden:)
Nu har alla valparna ställts ut en gång, förutom Debbie (M Chocholat) som kommer att ställas i början av sept, det ser vi fram emot:)
Ett stort GRATTIS till er alla och förstås ett extra grattis till Chivas och matte Lena som gjorde en så otrolig utställningsdebut.
Molecularis Chivas Regal
I år hade vi fyra st hundar anmälda till utställningen på Södertälje BK. Tre valpar ur C-kullen, M Cocktail of Iskra, M Cider och M Casillero del Diablo samt ur A-kullen, i öppen klass, M Apollon. Domare för dagen var Bo Wiberg. Först ut var valparna, följt av övriga hanar. Alla valparna fick fin kritik men för dagen var det M Cider (Sture) som föll domaren i smaken och hamnade på en hedersvärd andra plats med HP, vilket vi insåg efter ett tag var något extra för dagen, då jag nog aldrig varit på en utställning med en domare som så hårt dömde ut den ena hunden efter den andra. Vår Apollon (Brusse) fick endags VG och inte en enda hane fick CK, trots att det fanns många mycket fina hundar med. Vad domaren tyckte sig sakna är inte min sak att sia om men en mycket märklig utställning var det. Att få en bedömning på sina valpar, i 4-6 mån klassen, är alltid kul, hur det än går:) Tack alla för att ni ställde upp och kom till utställningen.
31/7 fick jag också ett SMS från Norge och M Café au lait som också ställts ut med mycket fin kritik. Nu stundar även utställning för de övriga valparna ur C-kullen , den närmaste tiden:) Flera ur både A- och B-kullen ska även ut och tävla nu under hösten så denna höst blir en mycket aktiv och spännande höst, som säkert kommer resultera i mycket nervösa stunder för min del, är nästan värre när ens valpköpare ska tävla än när man själv tävlar:)
Tack även till Eleonor och Emy som hjälpte till som handler på utställningen i Södertälje:)
Molecularis Cider
För en tid sedan blev jag kontaktad av en reklambyrå som hade i uppdrag att göra reklam för kontorsmöbler. Kundens önskemål var att en dobermann skulle vara med i reklamen, varför de tog kontakt med mig. Jättekul att få vara med tyckte förstås vi, att få visa upp våra fina hundar, vilket vi gärna ställde upp med. Det blev Leo (Molecularis Bodyguard) som fick äran att vara med och jag kan lova att han charmade alla med sitt trevliga inre och vackra yttre:). Som tack för hjälpen fick vi många fina bilder på Leo-pojken, se vår framsida. Så småningom så ska Leo förhoppningsvis kunna ses i div branschtidningar, reklamblad och inredningstidningar:)
Årets RM har också gott av stapeln för detta år. Det är så trevligt med denna tävling som äger rum varje år. Detta år ägde det rum i Södertälje och borde vara en plats som ligger centralt för ganska många. Dock slogs jag ändå av att det var så få dobermann anmälda. Flest är i lydnadsklass 1 och 2 men i det högre klasserna är det få anmälda, om ens någon. Även i bruksgrenarna var det få anmälda och inte en enda dobermann i söket. Var håller alla dobermann-entusiaster till? varför är det så få som tävlar med sin dobermann? För några veckor sedan hade vi den stora vinnarutställningen i Täby och då vimlade det av massor av fina dobermann. Var håller alla dessa till och varför syns de inte på tävlingsbanan också? Måste säga att det är mycket tråkigt att de verkar vara så få som tävlar. Vårat RM är ett perfekt tillfälle att tävlingsdebutera, bland alla likasinnade. Jag hoppas och tror att intresset för rasen ökar och därmed även intresset för att dobermann är en brukshund och duktiga på att jobba, roliga att träna och tävla med:)
Jag och Iskra var anmälda till LK3 men ungefär en vecka innan började Iskra löpa. Kändes lite surt men inget att göra åt, det är som det är när man har tikar. Även Brusse och Emy var anmälda men bara någon dag innan så skadade sig Brusse lindrigt under en skogstur, ingen större skada skedd, men ändå tillräckligt för att inte kunna komma till start:( Dock så representerades vår kennel fint av Johan och Molecularis Braveheart (PimPim) som debuterade i LK1 och det gjorde de på ett mycket bra sätt och ska ha en stor eloge för sin fantastiska insats. Under platsliggningen så rusade nämligen "alla" hundar upp förutom Pim, så gott som direkt, när hundarna blivit lämnade av sina förare. Unge Pim låg kvar men någonstans var frustrationen tvungen att läcka ut och till slut kunde han inte längre hålla tyst utan började skälla. När det gäller lydnadsklasserna är det stenhårt, trots att vi i publiken, tyckte att Pim var helt fantastisk som låg kvar över huvudtaget, så resulterade detta i 0 p. Johan samlade trots detta ihop sig och sin hund och gick sedan in och gjorde ett lysande program som, utan platsen, resulterade i 149,5 p. Hade de bara fått 5 p på platsen så hade de fixat en uppflyttning, men, men så är det i lydnaden, inga gratispoäng för att man är i lydnadsklass 1 inte. Dock är vi inte ledsna över detta, att detta ekipage är på frammarsch lyder det inga tveksamheter över:). Grattis också till Madde och Åska som blev årets svenska dobermann-vinnare i lydnad, snyggt jobbat!
En del småvalpträffar mellan varven har vi också haft. Cajsa från Skåne har varit på besök, jättekul att se henne igen. Även Debbie, Sture, Vilda och Johnny har jag hunnit med att träffa och jag kan lugnt säga att det hittills är en otroligt homogen kull, både utseendemässigt men även mentalt. De verkar orädda, framåt och sociala allesammans, vilket känns jättebra:) Semestertider är det också och mellan RM, valpträffar, träning, utställningar mm, har jag, Mats, Iskra och Svea hunnit med en tur upp till fjällen, Vålådalen, där vi vandrat några dagar. Det har varit fantastiska dagar och hundarna har skött sig så bra. De har burit sina väskor och kämpat i branter, myrmarker, steniga och svårframkomlig terräng hela dagarna och på kvällarna har de sovit gott i vår stuga medan Mats och jag avnjöt fantastiska middagar på fjällhotellet. En underbar semester har det varit för oss alla fyra.
Nöjd husse efter debut i LK1
Det kom en bild, från Marita i Norge, på Mezzrows Jutas (Maximus) och Molecularis Café au lait (Lotta). Jag tycker bilden är helt underbar och visst är de lika, far och dotter:)
Så har då Molecularis Braveheart debuterat på tävlingsplanen, först ut av B-kullen, genomförde PimPim och husse Johan ett jättefint BH-prov 110708 på Örebro BK. Jätteduktiga var de och extra kul var det att domaren, i sin bedömning, talade om att Pim var en hund som tilltalade honom mycket:) Ett stort GRATTIS till Johan och Pim, nu är det bara att köra på!
Grattis även till Barbro och Mezzrows Makenna, Kicki och Mezzrows Aimee samt övriga ekipage som också blev godkända.
Under de senaste två veckorna har jag inte kunnat uppdatera sidan. Översvämning hos webhotellet och en del andra problem.
Therese och Mila imponerar i alla fall på oss :-) Se klippet på Mila 14 veckor.
I fredags hade vi en liten valpträff på brukshundklubben. Trots dåligt väder var vi en liten tapper skara. Sture och Vilda har jag inte träffat sedan de flyttade, så det kändes riktigt bra att få krama om dem ordentligt. Även Johnny med matte var där och senare anslöt även Emla och matte Titti. Valparna fick leka och sedan tränade vi lite grann och avslutade med en fika. Det var inte bästa fotovädret men fick iaf några bilder:)
Alla småttingar busar
Vilda
Johnny
Sture
Här kommer en översättning av den bedömning som Molecularis Butterfly Effect fick från utställningen i helgen. Kritiken var ju skriven på tyska men Aquilas matte, Ann-Louise, har översatt och jag tycker det är väl värt att lägga ut, vad rasspecialist Tamās Dohōczki, tyckte om vår unga pärla:
Medelgrov, medelkraftig, fast. Kvadratisk. Mörka ögon. Bra behåring, bra tecken. Bra hals. svagt, lutande rygg. Korset korrekt. Vackert förbröst. Bra bröstbredd och djup av bröstkorg. Bra vinklar fram och bak. God hållning. Tassar väl tillslutna. Bra rörelser.
Fick ett mail från Cajsas (Molecularis Campari) matte att de igår tagit examen i sin valpkurs med "guldstjärna":) Se bilder nedan. Visst verkar både matte Gabrielle och Cajsa kavat nöjda.
Fick också bilder från Chivas (Molecularis Chivas Regal) matte Lena. Chivas var den valp som lämnade oss sist och det känns så härligt att han har det så bra på sin gård i Borlänge med hästar, katter och stora, stora ägor att springa på. Se bilder nedan.
Tack för att ni skickar bilder och delar med er av er vardag till oss.
Busig efter examensprov på valpkursen
Lilla Cajsa
Chivas myser med matte
Full fart på Chivas
Igår var det utställning i Täby, SDV. I ÖK hanar ställdes Leo och PimPim. De är precis fyllda två år så vi förstod ju att de inte skulle kunna konkurrera med övriga i ÖK, som var betydligt äldre än dessa två gossar. Man ska dock inte "tro" så mycket för båda killarna var med i kkl och Leo stod kvar in i sista uttagningen och placerade sig som nr fyra. Pim plockades bort precis innan. Även Aquila stod sig bra i ÖK tikar och fick samma resultat som PimPim. Jag tror inte det var någon av oss som förväntat oss detta strålande resultat. Jag kan bara säga GRATTIS till ägarna och det är förstås kul när man fött upp hundar som ffa är bra arbetshundar men även står sig exteriört.
Sedan en tid tillbaka har också alla valpar flyttat. De flyttade i jämn takt, beroende på vad man som ägare har för filosofi om när det är "bäst" att hämta sin valp. Får ofta rapporter från de små och dess ägare och det verkar fungera bra. Jag önskar er alla lycka till med era små. Jag vill i samma veva passa på att tacka flera av er som varit delaktiga i kullen och gör reklam för oss här på kennel Molecularis, bl a rekommenderar våra valpar till dem ni känner. Iskra uppfödare Barbro, på kennel Mezzrow, är en ovärderlig person som jag kan ringa till i alla lägen när jag har frågor om avel, valpning, skötsel, mat, ja allt som har rört valparna och dess mor. Det är så tryggt att ha en uppfödare som har hållit på länge och som vet det mesta. Barbro verkar aldrig bli trött på alla mina frågor, åtminstone visar hon det inte:) Även ett extra tack till Eleonor, som har Molecularis Akilles Exor från vår A-kull, och som alltid lägger ett extra varmt ord om kenneln och våra valpar samt sätter bra valpspekulanter i kontakt med oss. Något som också gjorde mig väldigt glad, och ger mig hopp om gott samarbete mellan uppfödare, är att Madelene från kennel Dobvoyage, då hon själv inte kunde erbjuda någon valp, rekommenderade oss till en potentiell valpspkeulant och som också sedemera köpte valp från oss. Vi behöver alla hjälp av varandra och det vill jag speciellt slå ett slag för :)
I söndags var vi några som träffades på Ågesta BK och hade en liten träning-valpträff. Var jättekul att träffas igen, då det blivit lite dåligt med det under tiden vi haft valpar. Det blev väl inte så mycket till strukturerad träning, men de som ska ut och tävla fick lite störningsträning, valparna fick leka och massor av miljöträning med människor och hundar. Sedan avslutade vi det hela med fika och lite snack. Vädret var fint så det var riktigt mysigt. Min syster och svåger med hundar, som var på besök denna helg, var också där. Mats tog lite bilder, ska se om vi kan lägga ut någon. Hoppas snart vi kan göra om det igen, ska sätta upp några datum så kan de som vill och kan, komma och träna.
På sö 12/6 är det ju dags för SDV, då är vi några som träffas igen och förhoppningsvis ska ha en lika trevlig dag, oavsett hur det det går i ringen, så har vi fantastiska hundar och roligt tillsammans:)
Stures husse Marcus har skickat över lite bilder på lillkillen, som börjat upptäcka skogarna i Norrköping. Tycker det är en så underbar bild av Sture i skogen. Man kan riktigt se hur han njuter av friheten:)
Nästa vecka så kommer livet börja återgå till det normala här hos familjen Andersson, då åker sista valpen, Chivas Regal. Underbart att alla fått fina hem men visst kommer det bli lite tomt. Våra hundar kommer säkert tycka att det ska bli väldigt skönt att allt blir som vanligt igen och att träningen kommer igång ordentligt:)
Molecularis Butterfly Effect har testats vWD free (fri från blödarsjukan von Willebrand och kan därmed ej överföra bärargenen till ev valpar) och dilution-free DNA genotyp D/D, dvs endast bärare av färgerna svart och brunt (kan inte lämna blå eller isabellfärgade avkommor). Detta är skönt att veta om Aquila, i framtiden, ska bli mamma här på vår kennel.
Lilla Mila (Champagne) har anlänt till Boden och jag tror hon kommer passa alldeles utmärkt att vara en norrlandstös:) Matte Therese har redan uppdaterat sin blog. Små filmsnuttar har även kommit från Lotta (café au Lait) som bor med sin familj i Tromsö (Kennel zentinor). Så söt i sin lilla rosa overall och så kul att se hur fantastiska och toleranta de äldre hundarna är mot "lilla gäddan". Se Videoklipp ett och Videoklipp två
Även Johnny (Casillero del Diablo) har ju en egen blog. Han har varit och hälsat på syster Vilda (Cocktail Of Iskra) och snart kommer bilder att beskåda. Passar också på att länka till Johnnys hunddagis, Skogsdungen, där han kommer "chefa", om jag känner grabben rätt:)
Även från övriga syskon får jag rapporter och bilder löpande, de går på valpkurs, det spåras och leks. Alla verkar så nöjda med sina små.
Mats jobbar på vår nya hemsida, inte går det fort men så är det när man har många bollar i luften, men så fort som den är klar så ska vi uppdatera med valparnas egna sidor.
Molecularis Champagne hade inte hunnit vara här hemma mer än några dagar så dyker bara rätt hem upp till henne. Igår påbörjade Champagne, alias Mila, en natts resa upp till Boden med matte Therese. I Boden ska Mila bo tillsammans med Therese och Jim, en ung familj men med stor kunskap om hund. Vi känner oss så nöjda att Mila nu har hittat sitt "egna hem". vi ser fram emot att följa dem på deras resa:)
Rapporter och massor av foton rasar in på valparna, så jättekul att få ta del av dem:) Lilla Cajsa, som bor med matte Gabrielle och husse Ola i Malmö, har precis börjat valpkurs där hon förstås charmat alla. Vilda och Johnny börjar valpkurs nästa vecka. Alla valparna verkar nöjda och glada, vilket känns väldigt skönt.
Idag har Molecularis Champagne flyttat hem till oss igen. Champagne alias Milo som fått ett så perfekt hem ända till akuta tråkigheter drabbade familjen. Det enda raka, för allas del, var att hämta hem Milo. Så nu söker denna förtjusande lilla dam ett nytt hem. Milo är en mycket social och framåt dam, dessutom ser hon exteriört mycket fin ut. Förutom att hon söker ett kärleksfullt och aktivt hem skulle det vara kul om ett visst intresse för utställning också finns. Milo är idag 11 veckor. Vi är förstås glada att ha henne hemma igen, där hon kan leka loss lite med brorsan, men naturligtvis ska hon hitta sitt "egna" hem inom kort.
Jag skäms verkligen, brukar aldrig glömma valparnas födelsedag men i år glömde jag att gratulera B-kullen på deras tvåårsdag. Jag får skylla på att det varit fullt upp med leverans av valpar. I efterskott vill jag i alla fall utbringa ett HURRA, HURRA för Leo, Pimpim, Aquila, Gaia och Svea som 110508 fyllde hela två år. Jag hoppas att era ägare iaf inte glömde bort er;) och att ni fick massor av presenter och god mat.
Så har då Molecularis Cider alias Sture flyttat med husse Marcus till Norrköping. Där kommer han få ett bra och aktivt hem. Imorgon åker sista tiken Molecularis Café au Lait alias Sara med matte Marita ända till Tromsö. sedan är det nästan tomt på valpar, bara Molecularis Chivas Regal som fortfarande inte hittat rätt hem.
Igår åkte Molecularis Champagne alias Milo till Trollhättan, där ska hon bo med matte Linn och idag åkte då Molecularis Cocktail of Iskra alias Vilda, dock inte lika långt, bara i Stockholmstrakten. Där ska hon bo med sin familj Emma, Christian och Sofie. Jag önskar er alla lycka till med era små nya familjemedlemmar, jag hoppas ni kommer få många härliga stunder tillsammans. Har även lagt till en ny länk, Molecularis Casillero del Diablo (Johnny) har en egen blog:)
Lite nya bilder på Snuttisarna.
Igår åkte Molecularis Chocolat alias Debbie till sitt nya hem. Hon ska bo tillsammans med Mari, Ove och deras vuxna barn Matilda och Carl. Hon flyttar bara till grannkommunen så jag hoppas vi kommer ses ofta. Idag åkte då Molecularis Campari som troligen ska heta Cajsa. Hon flyttar med Gabrielle och Ola ända till Malmö. Det är en lång resa men då har jag anledning att besöka Skåne lite oftare:). Båda töserna kommer få det så bra och jag önskar båda familjerna lycka till med sina små älsklingar.
Nu är det alltså bara fem kvar, kommande vecka flyttar ytterligare två st. Tänk att de redan är så stora och flyttklara, de små huliganerna.
I förrgår var alla åtta valparna till veterinären och åkte bil för första gången. Alla åtta fick sina vaccinationer och chip samt de tre som ska flytta denna vecka veterinärbesiktigades. Att åka bil, komma till veterinären, se andra hundar mm mm tog alla valparna med ro. De spatserade in där helt oberörda och charmade alla de kom i kontakt med:)
Igår flyttade den första valpen, Molecularis Casillero del Diablo alias Johnny. Han blir kvar i Stockholm och kommer bo tillsammans med Anne, Amanda och hunden Ben. Jag har redan fått rapport att gårdagskvällen och natten avlöpt helt utan problem. Johnny promenerade in där och slog sig direkt till ro med nya saker att bita i, en ny lägenhet att utforska. Hela natten har han sovit tätt intill sin nya matte och mått som den prins han är:)
Nu har vi endast en kille kvar ur vår fantastiska C-kull som är leveransklara i början/mitten av maj. Hela kullen är otroligt jämn, alla är mycket aktiva, sociala, kampglada och tillgivna. Nu söker alltså den sista killen ett kärleksfullt och aktivt hem. Om du gillar att ställa ut är det ett plus, då denna kille, i dagsläget, ser ut att få ett tilltalande yttre. Tveka inte att höra av dig.
Några bilder från femte veckan.
Några bilder från fjärde veckan.
Tänk vad tiden går, redan fyra veckor är valparna idag. För var dag som går händer något nytt. Vi har börjat ta emot valpspekulanter/blivande valpköpare och de kan sitta här i timmar med alla dessa åtta, frimodiga valpar klättrandes, bitandes och sovandes i deras famn. Man glömmer nog väldigt, väldigt fort sedan senaste gången man hade valpar, men jag tycker att dessa är så otroligt tidiga. Brukar säga att det är inte så stor mening att komma och hälsa på innan de är fem veckor, det är då det börjar bli full rulle. Denna kull har det varit full rulle på sedan de var tre veckor! Hittills är det omöjligt att säga hur någon speciell kommer att utvecklas, alla är lika framåt och keliga, slänger sig över alla som kommer in i valphagen. Svea, som hittills bara fått stå utanför gallret, har de pusskalas med så fort hon närmar sig och Svea verkar älska att stå där. Brusse kollar till dem ibland också, men han verkar inte så överväldigad som Svea, han är ju van:) Jag försöker verkligen passa på att njuta ordentligt av denna underbara kull, som är Iskras sista, så fort jag får en stund över försöker jag prioritera att vara hos dem, alla övriga måsten får stå tillbaka en del. Foton tar vi hela tiden och har massor av, hoppas kunna återkomma med några inom kort.
En sak som jag gillar, det är namn. För mig är namn oerhört viktigt. När jag själv, en gång i tiden, skulle bli mamma var det viktigt att barnet fick ett namn som hade en betydelse av något slag. jag ville inte ha ett namn som var "populärt" just då och som nästan alla hette. Därför finns det en lång historia vid val av båda mina barns namn:) Man kan nästan säga att jag är lite "besatt" av namn. Så fort någon blivit förälder så är "nästan" min första fråga vad barnet ska heta:) Nästan lika viktigt tycker jag det är när man ska sätta namn på djuren, fast där kan man ju kanske vara lite mer fyndig och inte ta så allvarligt på det hela. Dock är det nästan något jag börjar att fundera på direkt, så fort jag bestämt mig för att jag nog ska ta en kull. För att inte göra det så lätt för mig så har jag därför bestämt mig för att både ha en gemensam bokstav, dvs denna gång C-kullen, och ett tema. Första kullen, A-kullen, fick namn från grekiska mytologin som började på A. Nästa kull fick filmnamn som började på B. Nu är det alltså dags för C-kullen och jag har äntligen bestämt mig:) Jag förstår ju att många av de namn man som uppfödare väljer är det namn som endast kommer stå i stamtavlan och sedan kommer deras familj att kalla dem något helt annat, men det gör det inte mindre roligt för det.
Denna kull, C-kullen, kommer att få namn efter drycker, och efter noga övervägande så blir det enl nedan:
Tikarna:
Champagne
Café au lait
Chocolat
Campari
Cocktail of Iskra
Hanar:
Casillero del Diablo
Cider
Chivas Regal
Några bilder från tredje veckan.
På onsdag blir valparna tre veckor gamla och nu börjar det hända saker. Alla försöker ta sig runt på fyra ben, fast fortfarande är det väldigt vingligt:) De börjar så smått upptäcka varandra och oss, böjer vi oss fram så grabbar de gärna tag i näsorna. De små nosarna snusar för fullt, de skäller och de morrar. Första avmaskningen är avklarad och i veckan stundar första smakportionen av "vanlig" mat, lite köttfärs brukar alltid vara tilltalande som första smakportion. Ska bli skönt för Iskra när hon inte behöver dia dem hela tiden. Iskra mår jättebra, hon sköter de små exemplariskt. Nu lämnar hon valplådan ofta, efter att de tvättats och ätit, och vill gärna gå på promenad igen.
Våra killar söker fortfarande efter "rätt" hem, ett aktivt och kärleksfullt hem. Dessa killar verkar redan framåt och jag tror och hoppas jag på medelstora hanar, med ett tilltalande yttre och en arbetsmotor som kommer att lämpa sig för all form av arbete och även ev kan vara något för dig som vill ha din hund i tjänst. Framtiden får förstås utvisa detta. Du som tycker detta låter intressant, tveka inte att höra av dig. Fler bilder kommer snart!
Nu har alla åtta öppnat ögonen:) och nu kommer en helt ny värld öppna sig för dem, och det kommer inte längre vara så stillsamt i valplådan. Bäst att förbereda för joggingskorna, för snart blir det springa av!
Några nya bilder från första veckan och ett par från andra veckan.
Idag är valparna fem dygn gamla och de bara växer och växer. Alla följer sin kurva och verkar må prima. Iskra är, som alltid, en perfekt mamma och tar hand om de små på bästa sätt. Här kommer lite bilder från deras första fyra levnadsdygn.
Igår (och i natt) föddes så Iskras tredje och sista kull. Det verkade som att damen tyckte att det skulle göras med "fanan i topp", för i Iskras mage dolde sig inte mindre än åtta st valpar, fem tikar (varav tre är bruna) och tre hanar. Allt gick jättebra och igår på eftermiddagen/kvällen så hade sju st sett dagens ljus och vi var lättade och så lyckliga. Vid midnatt går, till vår förvåning, åter vattnet och ut tittar ytterligare en brun liten tjej, som bara legat där och väntat på att överraska, pigg som bara den trots lång väntan. Nu får vi hoppas att alla fortsätter att utvecklas fint. Bilder kommer, jag lovar:)
I dagsläget är alla tikar tingade men det finns fortfarande otingade hanar. Ni som har ett genuint intresse för rasen dobermann och vet att ni kan ge valpen ett älskat och aktivt hem är välkomna att höra av er.
Inget är som väntans tider och den som väntar på något gott ........... är ordspråk man brukar säga och visst är det så sant, här hemma går vi i spänd förväntan på Iskras tredje kull, som vi hoppas ser dagens ljus någon gång i slutet av nästa vecka. Hittills har allt fortskridit så bra det bara kan, Iskra växer och äter och äter......... Nu håller vi tummarna att den tid som återstår går lika bra. Många är de valpspekulanter som går i spänd förväntan på om just deras valp ska födas:) Jag återkommer naturligtvis så fort de små sett dagens ljus.
Så är totaltrofén uträknad och klar. Vill varmt gratulera vinnaren av hela totaltrofén och även övriga som placerat sig med fina resultat. Från Molecularis finns en del hundar med, dock ganska långt ner i totaltrofén detta år, den bästa placeringen stod Molecularis Akilles Exor för, plats nr 21 men även nr 3 årets högsta IPO2:) Iskra och jag placerade oss som årets högsta i LK2, vilket känns jättekul förstås. Det är inte alltid lätt att komma ihåg att skicka in alla resultat när man varit ute på tävling/utställning med sin hund, ibland vet man inte om man skickat in eller ej, men jag hoppas att alla dobermann-ekipage som varit ute och visat framtassarna, redovisar sina resultat, vi måste visa att "dobermann kan". Tack till er i dobermannklubben (inga namn ingen glömd) som tar er tid med detta, ni gör ett kanonjobb!
Så är det dags för världens bästa tjej att fylla år. Hela sju år fyller vår fantastiska Iskra idag, och som alltid på rätt dag, dvs Alla Hjärtans Dag:). Tänk vad tiden går fort, kan inte fatta att hon redan är sju år och det är definitivt inget man kan märka på henne, hon är lika pigg och aktiv som vanligt och även utseendemässigt finns det ingenting som tyder på att hon är sju år. Något smaskigt att äta ska det bjudas på och en liten promenad förstås. Så som läget är nu är det som går att stoppa i munnen det som kommer som nummer ett på Iskras lista, allt för att försörja de små där inne i magen. Ja, som sagt, om cirka 2,5 vecka hoppas vi att det ligger en knippe runda, fina bebbar i korgen hos Iskra. Det är alltid väldigt spännande, och lite nervöst, att "gå i väntans tider" och man längtar att få se de små och att allt ska gå bra. Men än är det någon vecka kvar och idag vill vi bara HURRA för vår fantastiska Iskra som är allt jag kan önska mig av en hund!
Tänk vad tiden går. Idag fyller vår första kull här på Molecularis, A-kullen, hela fyra år. HURRA, HURRA för fantastiska Exor, Emla, Brusse och Ares! Hoppas ni blir riktigt, riktigt bortskämda på er stora dag.
Tänkte jag skulle uppdatera lite för alla er som går i spänd förväntan på valp från oss och bara väntar på minsta lilla tecken på dräktighet. Har nu gått två veckor sedan parning och med bästa vilja kan jag nog tycka att hon är lite hungrigare än hon brukar vara, iof är hon alltid väldigt hungrig efter löp, men nu tycker jag hon gör allt för att äta i sig, inget hindrar henne från att sno mat från övriga hundar och råkar vi lämna något obevakat så hinner man inte reagera förrän det har försvunnit i Iskras gap. I morse var hon också tillfälligt lite illamående, vilket de kan/brukar bli vid denna tidpunkt. Än får vi vänta någon vecka till innan vi kan vara helt säkra.
Igår var jag och Emy med alla hundarna och tränade tillsammans med Eleonor och hennes hundar. Jättetrevlig att träffas då och då och mysigt med lite fika och "snack" efteråt:)
I morse var vi uppe tidigt, Mats och jag, tog alla hundarna till skidspåren, som var nyprepparerade och med väldigt bra glid. Svea fick dra 5 km på egen hand och 5 km tillsammans med Iskra och sedan fick Brusse sex km på egen hand. Så jäkla duktiga är hundarna och med tanke på att Iskra närmar sig sju år och aldrig dragit på skidor någon gång tidigare, så gör hon det helt galant, lagom för mig att våga stå bakom också. Svea är helt galen och den som far fram i hög hastighet, vilket både Mats och Svea verkar förtjusta i. Idag hade vi även med oss Brusse, annars brukar Emy åka med honom själv, men idag stod Mats för skidturen med Brusse. Ganska stor skillnad att dra med en hane jfr med en tik, blir mer massa/tyngd på något vis, även om det inte går lika fort som när Svea sätter fart.
Så har då Iskra träffat sin kavaljer, Mezzrows Jutas, och det hela avlöpte fint. Nu håller vi tummarna för valpar här på Molecularis i början av mars mån. Du som är intresserad av en valp är välkommen att höra av dig.
Vilket år vi haft här på Molecularis kennel. Ska försöka sammanfatta en del av det som hänt.
Året började med att Eleonor och Exor fick pris, på dobermannklubbens årsmöte, för att de placerat sig som åttonde bästa hund i dobermanntrofén för 2009.
Den gångna vintern var kall och det var svårt att hålla igång träningen. Dock anordnade jag, i samarbete med Eleonor och Tommy, en helg i kallaste jan, med grunderna i skyddsträning för de som hade hundar från Molecularis. För första gången skulle B-kullen, då åtta mån gamla, få prova på bitarbete. Jag, precis som många andra, blev nog oerhört positivt förvånade när det visade sig att detta var något som passade dem utmärkt och att de faktiskt visade sig vara riktiga talanger. Under resterande del av året har flera ur B-kullen fortsatt att förkovra sig i detta.
I mars gick rasspecialen, i Sollentuna, av stapeln. Flera st ur både A- och B-kullen var representerade och placerade sig utmärkt. Jättekul att se att de inte bara fått hjärnan på rätta stället utan även utseendet. Några få utställningar till har det blivit för några, även dessa med bra resultat.
I maj fick jag vara med om något jag aldrig varit med om tidigare. Då fick Exor förmånen att göra ett L-test, hos polisen. Oerhört spännande att få se det hela och så oerhört kul att Exor blev godkänd som väktarhund med utmärkt bedömning.
I juni/juli mån så deltog Iskra, Svea, Brusse, Emy och jag i ett sök- och lydnadsläger i Örebro. En jättefin vecka som var mycket inspirerande och rolig. Kul att träffa så mycket dobermann-ägare och deras hundar, både nya och gamla vänner.
I juli så var det då dags för B-kullen att göra sitt MH, vilket inte gjorde någon besviken. Att se en så jämn kull som presterade så fantastiskt. En oerhörd glädje för alla valpköpare och förstås för mig.
I aug så gick årets RM för dobermann av stapeln. Först tänkte jag inte anmäla mig men i sista stund ändrade jag mig och tänkte att det var dags att damma av LK2, efter att ha lagt det åt sidan ett tag i förmån för brukset, och försöka oss på en uppflyttning. Iskra var i högform och det blev inte bara ett förstapris utan även klassvinst och slutligen blev vi också Svensk dobermann-vinnare 2010. Vilken tur vi bestämde oss för att delta.
Även Eleonor och Exor deltog på RM:t, de skulle debutera i IPO2. Eleonor och Exor slutar aldrig att förvåna, de blev inte bara godkända utan även klassvinnare.
I okt så var det dags för ZTP i Täby. Från oss var Eleonor och Exor anmälda. Jag var förstås där för att titta och hurra på dem. De genomförde det hela utmärkt och fick högsta bedömningen ZTP V1A men som grädde på moset så blev också Exor dagens bäste hund.
I nov var det dags för kennelträff. Vi hade en jättetrevlig dag/kväll/helg med lydnadsträning på förmiddagen som avslutades med middag hemma hos oss, med god mat, gott dricka och massor av intressanta samtalsämnen.
Året avslutades med årets Hundmässa, fd Stora stockholm. Emy och jag stod i rasmontern tillsammans med Brusse, och gjorde reklam för vår ras. Exor ställdes i Championklass och placerade sig som femte bäste hane med CK.
Året har ju förstås bestått i väldigt mycket annat också, många som kämpar på med sin träning. Det är allt från IPO-kurser, lydnadskurser, agility- kurs, viltspårskurs mm. Många av hundarna är med på långa ridturer och en del tränar drag på skidor. Flera ur B-kullen har hunnit röntga höfterna, med fina resultat. Några, som tidigare varit ute och tävlat, har pga många andra åtaganden legat lågt med tävling i år, men kommer troligen visa sig på tävlingsplanen igen 2011.
Även detta år tackar jag min lyckliga stjärna för att vi återigen fått uppleva ett fint år utan större missöden. Våra tankar går till alla er som haft sjuka hundar och en del som även förlorat sina bästa vänner. Man måste försöka ta tillvara varje dag och glädjas åt sina fyrbeningar, även om de inte alltid går spikrakt uppåt med träning och tävling jämt, för man vet aldrig hur länge man har dem. För visst är det väl så att tävling bara är en bonus och något vi gör för att ha kul och få ett kvitto på att vår träning gett resultat, inget vi vill "klappa oss för bröstet" för och tycka att "bara" vi och de vi tränar med är bäst.
Vi har också en del stora rassjukdomar att slåss mot. I dec så anordnade dobermann-klubben en konferens för uppfödare och medlemmar där veterinär och forskare Jens Häggström föreläste om DCM och vad man kan göra för att, som uppfödare och förstås även som dobermann-ägare, försöka stävja denna hemska sjukdom. Jag tror att tillsammans är vi starka, tillsammans kan vi gå åt rätt håll. Vi må alla vara olika och ha olika uppfattningar om saker och ting, men diskussion och oliktänkande föder kreativitet, bara vi försöker hålla den konstruktiv och inte går till "personangrepp". Därför ser jag ändå med tillförsikt fram emot 2011. Om vi alla lägger ner, sätter oss ner passiva, vad händer då, just det INGENTING, och det vill vi inte, vi vill lyfta vår fantastiska ras, vi vill föda upp fantastiska hundar, vi vill visa alla att dobermann är en ras att räkna med.
Och därför börjar vi vårt år med att hoppas på en tredje och sista kull för Iskra att födas i början av våren. Det skulle vara underbart att få glädjen att ha små, små fyrbeningar springandes här på gräsmattan i vår. Vår ambition är sedan att Iskra och jag ska komma ut och tävla i LK3 till våren och förhoppningsvis hinna ut i eliten under året. Hur det blir med söket får vi se, om det blir någon tävling i högre sök, eller om vi endast kommer ägna oss åt lydnaden i stället. Iskra blir sju år i feb men jag hoppas att vi fortfarande ska kunna tävla många år till och att hon ska få ett bra, händelserikt och långt liv. Jag planerar också att Svea och jag ska försöka oss på ett BH-prov under våren/sommaren och att fler ur B-kullen också vill försöka. Vet även att det är de ur B-kullen som tänkt debutera i lydnadsklasserna och i agility. Planer finns väl också att göra MT för B-kullen. På valpfronten hoppas vi förstås att Iskra nu blir mamma en gång till och sedan har vi förhoppningar att tikarna i B-kullen håller måttet och kan ta över, om det blir under slutet av 2011 eller början av 2012 återstår att se. Vad A-kullen kommer att hitta på under 2011 ska bli så spännande, vet att de som tagit sig en paus 2010 ska komma igen 2011.
Jag vill tacka alla mina valpköpare, alla mina träningskompisar, som alltid stället upp, för ett fantastiskt år och visst är nyårslöftet inför 2011 "NU KÖR VI"!