Molecularis

Nyheter 2013

Mezzrow`s Iskra 2013-11-30

I feb 2004 föddes tre små dobermann-flickor, den minsta, vildaste med rött halsband skulle bli min.

Vi hade varit utan hund ett tag efter att vår dobermann-tik, som blev 12,5 år gammal, somnat in. Jag hade ett chefsjobb och jobbade mycket. Barnen var små och tog ganska mycket av vår tid. Katt fanns i familjen sedan en tid tillbaka och där jag fick en påminnelse av /kände saknaden av att inte ha en hund runt omkring mig och så började tankarna att någon förändring i livet måste till för att kunna skaffa hund igen. Att det skulle bli en dobermann igen fanns det inga tveksamheter till och denna gång skulle vi inte bara ha en familjehund utan ambitionen var att tävla. Jag var på det klara med vad jag ville ha, jag visste att det fanns en del sjukdomar i rasen (hjärtfel) men under den tiden pratades det inte mycket om det, så det gällde att försöka hitta det som jag tyckte kändes rätt, dvs äldre föräldradjur där man bakåt kunde se att det levt länge men som också hade arbetsmeriter. Jag letade faktiskt i flera år innan jag bestämde mig. Och så föddes hon lilla Iskra, den mest ljuvliga lilla tösen men en attityd som jag i dag, med facit i handen, inser inte växer på träd.

En dag i april, precis 8 veckor gammal, hämtade vi hem henne. Hon sov med huvudet i mitt knä hela vägen från Örebro till Stockholm, utan ett pip eller ängslan. Hon hoppade ur bilen, promenerade in i huset som att hon ägde det, överföll katterna som satt vid dörren och väntade på oss (så de inte visade sig på nedervåningen på säkert en månad), sprang fram till Emy (då endast 13 år gammal) och bet henne i armen, Iskra hade kommit hem ;).

Hund hade jag haft i hela mitt liv men aldrig tränat för att tävla. Ibland tror jag nästan det är bra att man inte har några förutfattade meningar och oro för att min hund inte ska kunna lika bra men visst hade jag önskat att jag hade förstått vilket guldkorn hon var och önskat att jag hade haft en större erfarenhet. Att vi skulle köra sök var redan bestämt, vi hade förmånen att få komma med i en sökgrupp med erfarna och duktiga förare. Nio veckor var Iskra första gången hon var med och inte förstod jag att när hon första gången provade på det, sprang ut till figuranten, tog lösrullen (plastslangen) i världens fart och sprang tillbaka till mig för att byta med godis, var väldigt ovanligt. Jag såg ju de andras förtjusning och förstod att hon gjort det bra, men inte hur bra. Nu, med erfarenhet, vet jag ju att detta är väldigt ovanligt!

Så har Iskra dansat sig genom livet, hon har haft en aptit att lära som varit enorm, lydnad, sök, spår, skydd, drag, allt man kan tänka sig. Hon har också varit min "lärohund" när jag gått min instruktörsutbildning, med allt jag skulle lära mig att lära ut. Hemma behövde jag aldrig ta upp något jag tappat själv, snabbt var Iskra framme och plockade upp det och la i min hand, för vad gör man inte för en godis och mattes glädje.

De flesta människor och hundar har ju förstås brister men hur jag än försöker tänka så kan jag inte hitta någon brist hos Iskra, var det något hon inte förstod/inte lyckades med så berodde det på mig. När vi sedan la av med sök så har vi spårat mycket, lika bra var hon i det och jag har träffat erfarna tävlingsmänniskor som undrat varför jag inte kört svenskskydd med Iskra, med denna kapacitet. Ja, hon kunde ha blivit vad som. Dock så vet jag att vi hade ett roligt liv tillsammans och hon behövde inte vara bara "tävlingshund" utan i första hand en familjemedlem och min bästa vän. Hon var otroligt social, älskade både människor och andra hundar, hon hade ett säkert språk och kunde få andra ouppfostrade hundar att förstå hur de skulle uppträda.

Att jag bestämde mig för att Iskra skulle bli mamma har jag aldrig ångrat. En sådan tik måste få lämna sina gener vidare. Precis som allt annat skötte hon mammarollen också perfekt och totalt har hon fått tre kullar och 17 valpar.

Iskra har varit väldigt frisk under hela sitt liv, hon har aldrig ens varit halt. En natt har hon legat på sjukhus, då hon hade haft en rejäl maginfluensa och behövde vätskas upp. Redan nästa dag, tidigt, tidigt, ringde de och sa att jag fick hämta henne, de kunde inte ha henne inlåst. Ja, om hon hade någon "svaghet" så var det att hon inte ville vara ifrån sin matte och inte tyckte om att vara bortlämnad, vilket hon i princip heller aldrig var!

En dag kommer ju ändå då vi måste skiljas från vår älskade vän, för oss kom det hastigt. Ni som läst tidigare inlägg vet att Iskra redan i somras fick diagnosen lymfom, på bara klinisk undersökning, men sedan friskförklarades då knölarna helt plötsligt försvann, alla prover var bra och någon biopsi inte fanns att stödja sig på. Tre månader ganska precis fick vi tillsammans efter det. En kväll förra veckan när vi satt och myste i soffan upptäckte jag att knölarna på halsen kommit tillbaka (samma dag hade hon varit på långpromenad med husse i skogen och gjort ett uppletande), sedan gick det fort, hon blev hastigt sämre och fredagen därefter fick hon somna in, lugnt och stilla med huvudet i mitt knä, det svåraste beslut jag tagit men det enda rätta om jag ville vara en bra matte!

Igår kväll när jag lagt mig och saknaden var som störst så låg jag och tänkte på att jag inte har någon vän som väcker mig på morgnarna längre och som är så jäkla glad att jag börjar vakna att hon tvättar mig intensivt, som sedan så fort jag kliver ur sängen greppar mina kläder och slänger runt med dem (ja, det har blivit lite hål här och där), som att hon tycker jag ska snabba mig att klä mig. Det finns ingen hund som på koppelpromenader (vill gå lös) sliter och drar i kopplet trots mina idoga försök att få henne att släppa, ingen som vid våra joggingturer måste försöka att bita lite i byxorna när farten ökar, ingen som plockar upp mina saker jag tappat, ingen som "lurar" oss alla för att kunna stjäla mat på bordet eller komma åt en liggplats där någon av de andra hundarna ligger, ingen som hoppar upp på diskbänken och stjäl färskfodret som ligger på tining, ingen som ligger bredvid mig i soffan på rygg och bara myser, ingen som kommer emot mig i dörren med svansen som en propeller och så lycklig att matte är hemma, ingen som........ Ja, listan kan göras lång och jag vet att många tycker att hon haft lite dumma saker för sig som jag som förare inte borde ha uppmuntrat/tagit ur henne, men nu när jag låg i min säng och funderade så kom jag på att detta är ju Iskra, det är dessa saker jag kommer skratta åt och minnas med glädje. Jag ville inte ha en perfekt hund som fogade sig hela tiden, detta var just hon, min bästa, snällaste vän som älskade livet och som älskade att få vara med sin matte och som blev djupt älskad tillbaka. Iskra du fattas mig.

Bilder C-kullens HT 2013-11-18

Bilder från C-kullens MT 2013

Bilder D-kullens HM 2013-11-17

Bilder från D-kullens MH 2013

Tävlingsdebut och MH 2013-11-11

Nu tycker jag att det är dags för lite uppdatering igen. Det händer ju hela tiden något på hundfronten. I oktober månad så debuterade Gabrielle med Cajsa (M Campari) i appell spår och med GK resultat:-). Nu har de varit ute både i lydnad och bruks, så jätteroligt och till våren ser vi fram emot fler tävlingar och uppflyttningar.

Eftersom det var tre tikar ur D-kullen som pga löp inte kunde vara med på MH:t jag ordnade här i Stockholm i oktober så lyckades jag fixa två platser igår i Örebro, arrangör Schäferklubben. Det var Daisy (M Douala) med matte Madelaine och Dona ( M Drama) med matte Lene och husse Oscar som tog dessa två platser. Två supersociala, kampglada och orädda tjejer fick vi se entra MH:banan och deras ägare gjorde ett fantastiskt arbete, då de pga förändringar av startlistan inte ens hann se något ekipage, innan det var deras tur. Örebros MH-bana är ju fantastisk fin och dessutom hade vi helt fantastiska figuranter, testledare och beskrivare, Jag tror att beskrivaren hette Mikael och testledaren Sofie men minns tyvärr inte namnet på övriga. Alla gjorde ett superjobb iaf, tydliga mot både förare och hund! Nu är det bara tre tjejer från D-kullen som inte varit ute på sitt MH. Wilma (M Darling River) löpte ju också, så henne måste vi försöka hitta en plats till under våren och jag hoppas ju förstås att övriga två, Freja (M Dublin) och Doris (M Delphi) också kommer vilja genomföra detta till våren. Flera ur D-kullen har nu också röntgat sina höfter, någon är på gång vet jag och jag hoppas även att övriga snart också kommer att röntga. När jag säljer mina valpar så är det två saker jag har som en muntlig överenskommelse, det är att göra MH (där startavgiften ingår i valppriset) och att röntga höfterna och hittills har alla mina valpköpare både gjort MH och röntgat höfterna, vilket jag är oerhört glad för :-).

I övr vet jag att lite utställningar stundar för några ur S-kullen, själva planerar vi en norrlandstripp och tillsammans med kennel Dobfanciers ha en gemensam sammankomst för de valpar som är efter deras linjer och Molecularis linjer. Ska bli jättekul. Vintern står för dörren men det verkar som alla tränar på sina fyrbeningar och att allt går som det ska. Jag önskar alla valpköpare och vänner en härlig vinter och tänk att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, och en dobermann backar inte för något väder ;-)

MH och MT 2013-10-23

Två fantastiska dagar har vi haft på Stockholms LO, med MH för min D-kull i lördags, fem st deltog, och söndag med MT för min C-kull, fem st deltog.

Vill börja med att tacka alla min valpköpare som gjorde dagen till en rolig dag, jösses vad vi har skrattat, vad härligt det är när man har så bra valpköpare och vänner som vill allas bästa och mangrant hejar på alla lika mycket, i både mot- och medgång, stor publik hade vi:). Det var kul att se D-kullens MH och jag är så stolt över dem alla. En ganska homogen kull på det sättet att de alla älskade att kampa, hade otroligt fina bett och att de över huvudtaget inte hade några rädslor för skott, skrammel eller dumpe, fram snabbt och direkt avreaktion. Det som skiljde dem åt lite var att några av dem hade större social färdighet jfr med några av syskonen. Nu vill vi se resterande fem ute snart, så man kan göra en avelsutvärdering och förhoppningsvis kunna ta tillvara i fortsatt avelsarbete. Hoppas vi kan få ut alla innan 18 månader för att få en så korrekt profil som möjligt. De fem som kom till start i går var M Dantes View, M Dusseldurf, M Don River, M Donau Hera och M Dianas peak.

Under söndag var det alltså dags för C-kullen ut på MT. Med var M Casillero-Del-Diablo, M Cider, M Chivas Regal, M Chocolat och M Coctail-of-Iskra. Det är med stolthet och stor glädje att alla blev godkända:). Tyvärr kunde det inte ordnas med ngn exteriörbeskrivning men det tar vi senare, när tillfälle kommer.

Sist men inte minst vill jag tacka Sthlm LO som ordnat två fantastiska dagar bara för mina kullar och det på ett utomordentligt sätt. Tack till lördagens beskrivare Lorentz och testledare Maria samt övriga figuranter samt söndagens domare Lorentz, Gunnel Ferm, testledare Maria och figuranter. Sist men inte minst stort tack till Lena Johansson som ordnat allt, som sett till att allt klaffat. Tack Alla! Foton kommer snart från båda dagarna, Mats fotade flitigt.

Lite smått och gott 2013-10-14

Det var länge sedan jag gjorde någon uppdatering här på sidan, tiden räcker inte alltid till, men det innebär inte att det inte hänt mycket saker. Ska försöka göra en snabb uppdatering.

S-kullen växer och växer. Allt verkar gå som det ska med dem, ibland ger de förstås sina mattar och hussar lite gråa hår när de far omkring, hittar på lite hyss och beter sig lite allmänt, inte alltid lätt att hinna agera snabbt och korrekt när man har en snabb dobermannynling i kopplet;), men i det stora hela så är det jag hört och sett mycket bra och inga saker som inte går att rätta upp! Stor arbetslust, massor av energi, god kamplust och stor vilja till att samarbete. Enl mitt tycke fina egenskaper hos en dobermann, vilket förstås innebär att det också blir en hel del i kopplet ;). Synd att många av dem bor på så långt håll att jag inte kan träffa dem. Funderar dock på att göra en valp-tour under hösten/vintern och hälsa på dem i både nedre delen av landet och i övre delen, och då menar jag inte bara senaste kullen utan övriga också förstås.

Det finns de som har debuterat på tävlingsplanen under hösten och det är Gabrielle med Cajsa (M Campari) som debuterat i LK1. Ännu ingen uppflyttning då de bl a avstod platsen än så länge, men i övrigt med fina poäng. Nu väntar vi på att de ska ut i appellen också :)

För tre veckor sedan gick Johan och PimPim (M Braveheart) ut för första gången i IPO3, uppe i Umeå, med jättefina poäng, 83/93/91 och sedan var de ute igen igår, i Sundsvall, med poängen 89/90/71. Jösses vad de är duktiga och flitiga men nu är det dags för lite vintervila för Pim, och förstås för Johan också :) Stort Grattis till er, jag är imponerad över er!

Nästa helg stundar MH för min D-kull och MT för min C-kull. Ska bli jättespännande.

Många saker är inbokade under hösten, kurser och föreläsningar, hundträffar och dyl. Nu hoppas vi att snön håller sig borta ett bra tag till så man kan fortsätta spåra och köra lydnad, allt blir mycket svårare när snön kommer. Jag hoppas alla får en fortsatt fin höst/vinter och att ni ffa har roligt tillsammans med era fyrbeningar.

Jätte, jätteglad men också vansinnigt arg 2013-09-09

Ni som läst mitt inlägg tidigare i sommar, och läst att min fina Iskra är väldigt sjuk ska här få höra en både upprörande, chockerande och underbar historia. Under vår semester upptäckte jag plötsligt att Iskra hade fått kraftigt förstorade lymfkörtlar på halsen, som stora vinddruvsklasar och att hon drack mer än vanligt. Jobbar man som jag inom vården vet man att förstorade lymfkörtlar aldrig är bra. Vi var på semester i Småland och jag ringde direkt till min veterinär här i Stockholm för att få komma dit så fort vi kom hem. Snabbaste tiden var hos en annan veterinär, som jag aldrig träffat tidigare, men samma klinik. Här gällde det att komma snabbt till någon.

Fick träffa en trevlig kvinnlig veterinär som undersökte Iskra, efter sin undersökning blev hon väldigt tyst och meddelade att alla Iskras lymfkörtelstationer var mycket kraftigt förstorade och det som gav dessa kraftiga symtom var malignt lymfom, dvs blodcancer som är väldigt aggressiv och väldigt snabb i sin progress. Det hade gått 1,5 vecka sedan vi förlorade Brusse och jag tänkte "nej, jag orkar inte". Jag frågade veterinären om hon inte behövde ta några prover och fick till svar "om du vill det". Självklart ville jag det. Under tiden proverna kördes så gick jag en promenad med Iskra som var lika pigg som alltid. Jag hann ringa Mats och dela med mig av det sorgliga beskedet och få gråta ut lite. Min Iskra hade inte långt kvar. Väl tillbaka konstaterades att proverna var bra, men pga av den snabba progressen av sjukdomen behöver inte detta ses på proverna i inledningsfasen av sjukdomen. Vi talade om cellgiftsbehandling men när jag fått klart vad den behandlingen skulle innebära så sa jag nej till vidareremittering för detta. Jag kollade noga upp hur sjukdomen skulle yttra sig, hon kunde få kräkningar av metastaserna i lever/njurar, hon kunde få andningsbesvär av de som tryckte på halsen eller så kunde hon helt enkelt bara tackla av. Jag frågade veterinären om det var plågsamt och fick ett jakande svar! Hon sa det inte rätt ut men jag fick en känsla av att hon inte tyckte att jag skulle dröja, men jag sa till henne att hunden är ju jättepigg, hon ska med hem och jag håller koll på henne.

Väl hemma så inser jag vad jag har framför mig, mediantiden från det att sjukdomen diagnostiserats är sex veckor, och konstaterar att har vi tur har vi tre veckor kvar tillsammans. Hela min sista semestervecka gick jag och tittade på Iskra, kunde hon andas, levde hon på morgonen. All ansträngande motion togs bort, hon fick bara traska omkring lugnt, för visst var hon lite tröttare och andades hon inte lite konstigt. Jag som aldrig varit troende bad "snälla, gode gud ta inte Iskra ifrån mig också, inte nu, inte redan".

På söndagen var vi ute på promenad och satte oss ner för en paus och jag upptäckter då att körtlarna på halsen nästan är borta. Tänker att nu håller jag på att bli tokig. Ber Mats kolla halsen och när även han bekräftar detta inser jag att något är mycket, mycket fel här.

För att göra en lång historia kort så tar jag ny kontakt på måndagen. Veterinären säger nu att vi ska ta en biopsi. När jag kommer på tisdag morgon får jag, tack och lov, träffa den veterinär jag brukar träffa som konstaterar samma sak, det finns inga körtlar att ta prov på. Jag vet ju hur det är med veterinärer (och för den delen även läkare) de är sk kollegiala mot varandra, men jag tror hon blev lika chokad som vi. Det hela resulterade dock i att massor av prover togs och efter cirka en vecka kunde diagnosen Malignt lymfom avskrivas?! Iskra är fortsatt jättepigg, dricker lite mer än vanligt, men än har man inte lyckats hitta någon förklaring. Det vi vet i dag är iaf att Iskra i dagsläget inte har Malignt lymfom och att jag i dag fått en ursäkt av veterinären som ställde diagnosen, att hon tänkt fel, att hon lärt sig något och att hon var ledsen för den oro hon orsakat mig. Jag hoppas hon menade det och att det förhoppningsvis kan göra att någon annan djurägare slipper genomlida denna oro och slipper fatta ett felaktigt drastiskt beslut, att ta bort sin hund för att slippa se den plågas, vilket hade kunnat bli det jag gjorde, om jag inte var så luttrad som jag trots allt är. Idag är vi så lyckliga, Iskra är med på joggingturer och allt är faktiskt som vanligt. Vi kan aldrig veta hur lång tid vi har våra vänner, men då man söker en veterinär för att ens bästa vän är dålig då vill man iaf att de ska ha "torrt på fötterna" när de ger ett dödsbesked till ägarna och att man faktiskt kanske alltid, i viktiga frågor, ska be om en second opinion.

Glädjande telefonsamtal 2013-09-09

I helgen har jag varit tvungen och jobba och då blir man så himla glad då telefonen ringer och man får glada nyheter från duktiga valpköpare :) Först får jag veta att Leo ( M Bodyguard) och husse Christian varit ute på MT med godkänt resulat och därmed kan Leo nu titulera sig Korad! Jag hinner knappt mer än smälta detta förrän jag fått ytterligare ett samtal från Therese och Mila (M Champagne) som återigen tagit ett förstapris i LK2 med de fantastiska poängen 188 och klassvinst. Nu återstår bara ett förstapris så kan Mila titulera sig LP2:) Nu kan alla valparna ur min B-kull titulera sig Korade, vilket är väldigt glädjande och känns stort. Att Mila och Therese sopar banan gång på gång med raser som "ofta" brukar stå överst på prispallen;) känns fantastiskt, att en dobermann visar vad skåpet ska stå, det är så roligt, inte bara för oss utan positivt för hela vår ras. Vad ska denna höst mer ha för spännande att bjuda på :)

Sista sommaren med Brusse 2013-08-17

Alla ni som har djur vet att man älskar dem alla lika mycket, men ibland är det så att man får ett djur där hjärtat vrider sig lite extra när man är i dess närhet, så var det med Brusse. Jag vet inte om det berodde på att han en vinternatt föddes i mina händer, lika lugn och godmodig som han alltid var, lika lugnt föddes han, jag bara sträckte ut mina händer och han föll rakt i dem. Innan hinnsäcken hann avlägsnas såg vi att han var brun och när vi sedan konstaterat att det var en hane, sa dottern, då knappa 17 år gammal, han är min! Det var jag inte alls till att börja med bekväm med, hade inte tänkt ha någon hane i hemmet, men när Brusse, (egentligen vid namn Molecularis Apollon, och efter div ordlekar, kom bara namnet Brusse, det var det han skulle heta), så fort han öppnat ögonen och fick lämna valplådan, ständigt smugglades in till Emy och upp i sängen, ja, då hade jag inte mycket att sätta emot, så fick det bli, Brusse fick stanna och han blev Emys.

Att vara knappt 17 år och få en dobermann-hane att ta hand om har inte alltid varit lätt, det var avtalet, hon skulle själv ta hand om Brusse. Självklart har vi hjälpt till när Emy jobbat, gått i skolan etc men började skolan kl 08:00 då var det bara upp och ut med Brusse kl 05:00. Att det blev ett tight par, med ömsesidig kärlek, rådde aldrig några oklarheter om över huvudtaget.

Brusse var en fantastisk hund. Han har fått allt det som alla hundar behöver, massor av kärlek och massor av social träning. Han var jämt med Emy, hos kompisar, på resande fot med tåg, bil, buss, gåendes, cyklandes. Var inte Brusse välkommen då var Emy också hemma. Vänner och partners har kommit och gått, men Brusse har alltid kommit först och var han inte välkommen och omtyckt så var valet enkelt för Emy. Brusse älskade människor och andra hundar också för den delen (förutom vissa hanhundar). Bara han fick pussa alla som kom och hälsade på var det lugnt, fick han inte pussa, då blev han konfunderad "ville de inte bli välkomnade i vår flock", verkade han tänka. Emy och Brusse åkte mycket buss och i bussar är det trångt och Brusse var stor, varför han aldrig fick plats på golvet, ett eget säte fick han alltid och eftersom han älskade människor fick de som satt framför honom ofta våta pussar i nacken. Konstigt nog kan jag inte erinra mig att Emy någonsin berättat att någon blivit arg eller irriterad, men det är klart vem kunde motstå dessa vackra, bärnstensfärgade, mandelformade ögonen som kunde variera uttryck på det mest fascinerade sättet, och som blickade tillbaka, det kunde få vilket hårdsmält hjärta som helst att mjukna.

För Brusse har det alltid varit Emy som gällt, vi andra har varit mer bifigurer. Var hon inte hemma kunde han sitta vid staketet och vänta hur länge som helst eller ligga på matten vid dörren. När hon kom hem var han nöjd att få gå in på deras rum och hoppa upp i sängen och pussas och kramas. Att jag älskade Brusse något helt galet är sant men inte vet jag om det var ömsesidigt, att han inte hade någon respekt för mig var iaf helt klart. Jag glömmer aldrig den gången då han säkert från 100 m håll kom rusande, men istället för att väja, så sprang han rakt in i mig. Jag överdriver inte om jag säger att det var som i en Disney-serie, jag fullkomligt flög framåt och landade i gräset på mage ;). Några revben fick sig en rejäl smäll, och jag aktade mig alltid när Brusse kom rusande härefter!

Att säga att det bara varit lätt för Emy att ha hand om Brusse vore en underdrift, hon har kämpat massor med kurser och träning. Brusse var världens snällaste men han hade en enorm jaktlust och det har inte alltid varit lätt, att kombinera den frihet en dobermann behöver men inte få jaga. Emy har gjort ett jättejobb med Brusse.

När Brusse var cirka ett år och röntgade sina höfter så hade han C-höfter som redan då hade antydan till artros. Därför har han under hela sitt liv ständigt rehabiliterats med sjukgymnastik, simning och på senare år även fått smärtstillande till och från. Vi har ofta röntgat höfterna för att se hur de såg ut. För mig är det viktigt att en hund ska ha ett hundliv så länge den kan, och det har Brusse fått i allra högsta grad. För något år sedan var artrosen lätt-måttlig och sedan gick det tyvärr snabbt utför. Dagarna innan vi skulle åka på sommarläger började Brusse bli vinglig i hela kroppen. Veterinär anlitades och där fick vi det fruktansvärda beskedet att höfterna var i värsta skick och att han hade fruktansvärt ont. Tre veterinärer, bl a en ortopedspecialist, tittade på bilderna men var av samma åsikt, Brusse borde få somna in så fort det bara gick. Jag ville inte köpa detta, ytterligare ortopedspecialister kontaktades, med samma negativa besked.

Efter den tuffa tid som varit i vår familj de senaste åren, orkade jag inte ta beslutet, jag försöka hitta utvägar hela tiden, men Emy, min älskade dotter, hon var klokare och starkare än jag och visste vad som var rätt och riktigt. Sista veckan fick Brusse simma massor, som han älskade, han fick allt han ville ha, massor av god mat, märgben, lek mm. En dag, ganska precis på hans 6,5 års dag, fick han somna in, lugnt, fint och rofyllt tillsammans med sin matte.

Sorgen är stor för oss alla här hemma. Brusse lever för alltid kvar i oss. Jag tror att han springer på ängarna med sin syster Emla och får kex av " sin morfar och mormor". Snart kommer Brusse också springa tillsammans med sin mamma Iskra, ja, i dagsläget har vi precis fått besked om att vår älskade Iskra, Brusses mamma, har fått lymfom (blodcancer) och vi har troligen väldigt kort tid på oss kvar tillsammans. Iskra är lika glad och pigg som vanligt, det är bara vi tvåbeningar som sörjer i förtid, och det gör det hela än mer smärtsamt. Livet går ju dock vidare, vi andas, vi äter, vi sover och emellanåt skrattar vi lite också och känner även lite glädje mellan varven, och så småningom kommer skrattet och glädjen komma tillbaka mer och mer, vi kommer minnas våra nära och kära med stor glädje och massor av kärlek men alltid med lite sorg längst där bak som aldrig riktigt släpper taget. Vi älskar dig Brusse <3

Duktiga Mila och Therese 2013-07-27

Igår var Mila (M Champagne) och matte Therese ute och tävlade i LK2 med strålande resultat, ett 1:a pris på 183 p och placering nr 2 av 12 ekipage. Therese och Mila är så duktiga och flitiga och jag vet att LK3 snart sitter också;-) Ser fram emot att följa dem framöver och vi är så stolta här hemma förstås:-)

sommaruppdatering 2013-07-21

Sedan en tid tillbaka har alla valpar flyttat. Allt verkar flyta på bra i deras nya hem och jag får ta del av mycket bilder och information om deras vardag, vilket jag förstås tycker är jättekul, att få fortsätta dela deras vardag. Vet att flera redan anmält sig till valpkurser som börjar i aug mån och några börjat fundera på någon valputställning under hösten. Vi har nu uppdaterat S-kullens egna sidor, där jag så småningom förstås hoppas få fylla i massor av resultat. Ur D-kullen, som precis fyllt ett år, har fyra st varit ute och röntgat sina höfter, Norris, Eli, Hera och Wilma. Flera är på gång inom snar framtid. Tack för att ni ställer upp på detta. I sept/okt mån är det också dags för D-kullen att göra sitt MH och för C-kullen att göra sitt MT. Stockholms LO har lovat att hjälpa mig med detta. Jag ser enormt mycket fram mot detta och ska bli så kul att få se alla igen :-). Själv har vi nu börjat vår semester och om några dagar så åker vi på SDK riksläger. Det ska bli riktigt kul att få komma iväg och träna massor samt träffa en del valpköpare samt andra dobermann-entusiaster. En riktigt fin sommar önskar jag er alla och jag ser fram emot en spännande och innehållsrik höst.

Ettårskalas 2013-06-28

I dag grattar vi alla hundar ur vår D-kull på deras ettårsdag, Grattis till Doris, Daisy, Freja, Dona, Jackie, Wilma, Hera, Eli, Norris och Dante, Hipp, hipp HURRA, HURRA, HURRA :-)! Tänk att det redan gått ett år sedan dessa fantastiska valpar föddes.

Valpflytt 2013-06-24

Nu har alla valparna hittat hem och flera av dem har redan flyttat. Snart är det tomt i huset. Vi önskar alla valpköpare lycka till med sina små och att ni kommer få mycket glädje av era fyrbeningar :-).

Ibland är inte allt möjligt 2013-06-21

När vår S-kull föddes så fastnade vi direkt för lilla fröken "röd", Molecularis Signe, även om det inte går att se vad en nyfödd valp ska bli av så kändes det som att hon var ämnad för oss. Under tiden valparna har växt upp har jag blundat med båda öron och ögon, hur vi ska få det rent logistist att gå ihop med en hund till i hushållet. Nu när valparna börjat flytta och de är åtta veckor gamla var det dags att sätta sig ner och verkligen ta ett beslut. Efter funderingar och åter funderingar måste jag nog erkänna, även om det svider, att vi helt enkelt inte får ihop det :-( För mig är det väldigt viktigt att alla mina hundar ska få möjlighet till träning, både i form av att springa lösa i skog och mark som att få träna mentalt. Dessutom vill jag ha alla mina djur som familjemedlemmar, ingen som ska stängas in eller stängas ut. Att ha en valp tar mycket tid, det ska socialiseras och det ska tränas. Vår Iskra börjar komma till åren och jag vill att hon ska få lite extra omvårdnad, och tiden räcker helt enkelt bara inte till. Jag har funderat på olika möjligheter, behålla, foder, avelsrätt eller sälja. Med värkande hjärta måste jag därför säga att Molecularis Signe "röd" är till salu (gärna med bibehållen avelsrätt) till dig som kan erbjuda ett kärleksfullt och aktivt hem med tävlingsambitioner.

Tiden går fort 2013-06-16

I morgon är valparna åtta veckor och de börjar så sakterliga flytta, i morgon går fem st och under kommande vecka ytterligare två st. Efter midsommar flyttar de övriga. Nu har även den ena av de två killar som var kvar hittat ett bra hem och nu är det endast kille "blå", Molecularis Sigar, som söker sin familj. En underbar kille, både fin exteriört och mentalt. Hela kullen är otroligt homogen och de älskar människor. Man ser tydligt att de har ett stort föremålsintresse och följsamhet. Jag hoppas förstås att rätt hem snart dyker upp till denna fina kille också. Är du intresserad, känner att du kan erbjuda en underbar liten kille ett kärleksfullt och aktivt hem är du välkommen att höra av dig. Nu väntar ett spännande liv för de små och jag önskar alla valpköpare lycka till med sina små och jag hoppas de kommer ha mycket glädje av varandra. Själv kommer tårarna flöda i massor i morgon och kommande dagar, det är alltid jobbigt att skiljas åt efter att man sett dessa små födas och växa upp. Den underbara valpdoften som man kan snusa på hur länge som helst och de små vassa tänderna som inte är att leka med och de alldeles, alldes underbara ögonen som kan få vem som helst att smälta.Jag kommer sakna dem alla men hoppas förstås att få hålla kontakten och följa dem alla :-)

Porträttbilder 2013-06-10

Bilder på S-kullens Sjunde vecka.

Veckans bilder blir i form av porträtt på valparna :-). Det är inte vår ambition att det ska vara "utställningsbilder", det är valpar och de hoppar, far och rör sig hela tiden. Det är bara kul att se lite närmre hur de ser ut i kropp och ansikte, vilket kan vara lite kul för kommande valpköpare. Det är blå hane, Molecularis Sigar och svart hane, Molecularis Skirner, som fortfarande är till salu. Så håll till godo med de små godingarna ;-)

Valparna 2013-06-09

Oj, vad tiden går, imorgon är valparna redan sju veckor och i kommande vecka så bär det iväg till veterinären för ögonspegling, vaccination, chip och veterinärbesiktning. Nu har vi också träffat alla valpspekulanterna som stod på intresselistan och då är det ju ofta så att det blir lite förändringar, någon som skulle ha en hane tog en tik istället, några blev inte aktuella etc. Så som det ser ut nu så har vi alltså två hanar kvar i denna kull. Jag hade några som ställt sig på reserv men som jag inte lyckats nå, om ni läser detta och fortfarande är intresserade hör av er! I dagsläget skulle jag vilja säga att denna kull är väldigt homogen, de är alla lika sociala, kampglada, orädda och med fin motorik. De har alla följt sina kurvor storleksmässigt och exteriört tycker jag de ser riktigt trevliga ut. Ni som är intresserade av en hane från denna kombination och som kan erbjuda ett aktivt hem, gärna med tävlingsambitioner (men inte ett krav), välkomna att höra av er!

Bilder på S-kullen 2013-06-04

Bilder på S-kullens sjätte vecka.

Hanvalp 2013-05-29

Nu har jag träffat så gott som alla valpspekulanter och då ser läget ut som så att det finns en otingad hane kvar. Förutom att alla valparna naturligtvis ska komma till kärleksfulla och aktiva hem så önskar jag att ni som visar ert intresse för denna valp också har tävlingsambitioner. Vid intresse välkomna att höra av er.

Bilder på S-kullens femte vecka 2013-05-20

Bilder på S-kullens Femte vecka.

E-kullen som blev S-kullen 2013-05-20

Ni som känner mig och har valp från tidigare kullar vet att jag sätter en ära i att försöka hitta riktigt bra namn till mina valpar. Det är en uppfödares privilegium att få fundera och hitta på de namn man man själv gillar :-). Jag gör det ju lite extra svårt för mig genom att både ha en bokstav och ett tema. Denna gång var det alltså bokstaven E som det skulle funderas kring. Hur vi än spånat här hemma är det inget som känts bra, jag visste att jag helst ville ha namn som var svenskklingande, vilket jag tycker skulle passa ihop med vår svenska Svea :-). Till slut kom Mats på det perfekta, tycker iaf vi, att helt enkelt skippa bokstaven E och gå direkt på bokstaven S, som alltså står för Svea (både svensk mor och far), Sveriges moder, och att valparna då naturligtvis ska ha nordiska namn. Så denna gång blir alltså E-kullen en S-kull istället och det blir fornnordiska namn på alla valparna

Tikarna kommer alltså att heta: Svava, Saga, Sol, Skogul, Sigyn och Signe. Hanarna kommer heta: Skjold, Sigtyr, Sigar, Skrymer och Skirner. Jag bara älskar namnen :-).

Bilder på E-kullen 2013-05-19

Bilder på E-kullens Fjärde vecka.

Valpuppdatering 2013-05-14

Nu är valparna dryga tre veckor gamla och nu har vi börjat ta emot valpspekulanter. De första tre veckorna har valparna och den nyblivna modern fått mycket lugn och ro i valplådan, vi har hanterat dem i valplådan utan för mycket lyft och störningar, innan ögon och öron öppnats. Självklart har vi pussat och gosat och studerat dem här hemma, men ffa vill jag att första tiden ska bestå av lugn och trygghet för mor och barn. Men nu börjar ett nytt liv öppna sig för de små, ögon och öron är öppna, de busar med sina syskon och och de försöker gå på sina ostadiga ben :-) Nu kommer också perioden då de ska socialiseras med andra än oss i familjen, vilket de kommer få en hel del av med tanke på många valpspekulanter, vänner och bekanta som vill komma på besök, jättenyttigt för de små. De har avmaskats en gång, klorna är klippta flera gånger och i går fick de för första gången smaka lite vanlig mat i form av en liten, liten klick köttfärs. Mamma Svea kan behöva lite avlastning, man blir inte fet av att dia 11 st valpar, trots att jag tycker hon äter mest hela tiden. Nu går allt med rasande fart och inom kort ska de flytta ur valplådan och in i valphagen. Snart börjar en intensiv tid för valparna men kanske ffa för oss tvåbeningar här hemma :-)

Bilder på E-kullen 2013-05-12

Bilder på E-kullens tredje vecka.

Emla 2013-05-11

För dryga 6 år sedan föddes vår första kull här på Molecularis, vår Mezzrow`s Iskra nedkom med fyra valpar, tre killar och en liten tjej. Tiken, som fick namnet Molecularis Artemis, föddes som nr två. Jag kommer mycket väl ihåg när första kullen föddes och när Artemis föddes, naken med huvudet först och jag tror bestämt att hon skrek innan hon ens kommit ut ordentligt.

Emla, som hon sedan kallades, var en pigg och alert tjej med massor av "riv" i. Hon flyttade vid åtta veckors ålder hem till Titti och Patrik med familj. Det var deras första dobermann och trots att de var här mycket innan leverans och det pratades mycket dobermann så tror jag att Emlas energi blev lite av en chock för matte och husse :-) Tiden gick och till slut föll saker och ting på plats hur en dobermann var och vad de behövde för att må bra, och matte var väldigt aktiv med sin Emla, det gick vardagslydnadskurser, tävlingslydnadskurser och spårkurser samt ställde ut med bra resultat och flera CK:n. Mest av allt älskade hon viltspår och hann också ta anlagsprovet. Emla hade ett mycket aktivt liv och så småningom så blev hon också vuxen i sitt sätt, även om hon alltid hade massor av energi i sig, precis så som en dobermann ska ha.

Vid dryga året var det så dags att röntga höfterna och det var då det uppdagades att Emla, som jämt var så frisk och aldrig hade haft några hältor, hade dåliga höfter. Detta kom lite som en chock för både mig och matte, inget vi hade väntat oss. Till slut sansade vi oss och insåg att det var bara att göra det bästa av situationen. Under många år märktes inget av Emlas höfter, hon levde ett aktivt liv med mycket träning och långa promenader. Men så för något år sedan började man märka att hon var stel och gjorde tecken till smärta. Vid omröntgen av höfterna upptäcktes också att hon hade ett diskbråck, vad det orsakats av visste man förstås inte.

Sedan den dagen Emla visat symtom har matte Titti gjort allt vad hon kunnat i rehabiliteringsväg för att Emla skulle ha ett bra och smärtfritt liv, med sjukgymnastik, simning mm. När det var varmt var hon bättre, när det var kallt blev hon sämre.

Under en tid så har Emla sakta blivit sämre och sämre, hon tappade sin höft och vid ansträngningar så blev hon lätt halt. Vi insåg alla att det började närma sig för Emla att lämna jorden och komma till en bättre plats.

Så härom veckan, precis när våren gjort sitt inträde, så fick Iskras förstfödda tjej, tjejen med riv i, somna in. Det blev ett alldeles för kort liv för Emla, kan man tycka, men jag är så glad för den tid vi fått ha henne och följa hennes upptåg, gångerna vi varit på brukshundklubben och då Emla mitt i träningen bestämde sig för att hon ville "fågelskåda" lite istället! Alla underbara pussar man fått, alla gånger hon länsat fickorna på godis, alla gångerna som matte ringt och berättat om att hon brutit sig igenom gallret i bilen och snott hela Frolicpåsen i framsätet, inte bara en utan flera gånger, och vi alla blev livrädda för magomvridning, eller när hon hoppade upp på diskbänken hemma och snodde hela kladdkakan, utan att bli det minsta sjuk. Ja, detta är saker man nu minns med värme och glädje.

Kära Emla, du kommer alltid finnas i våra hjärtan, där har du gjort ditt alldeles egna tassavtryck, och vi kommer alltid minnas dig, den lilla riviga tjejen som föddas här hemma en natt i februari och som var något alldeles, alldeles extra.

Födelsedag 2013-05-08

Idag vill vi gratulera vår fantastiska B-kull som fyller 4 år :-) Hipp, Hipp HURRA, HURRA, HURRA för Aquila, Gaia, Svea, Leo och PimPim. Hoppas ni får en fantastisk dag, precis så som ni är värda.

Valpuppdatering 2013-05-05

Imorgon är valparna två veckor gamla, oj vad tiden går fort :-) De mår alla fortsatt bra, precis som mamma Svea gör. De har öppnat sina ögon och de börjar att vingla omkring i valplådan, skälla kan de också :-) Svea är en fantastik mamma, vem hade kunnat tänka sig att "turbo-Svea" skulle vara så lugn, metodisk och älskvärd mot sina valpar. Hon älskar att vara med dem och än så länge vill hon inte lämna dem längre stunder. Hon sover hela tiden med dem och det märks, för de börjar bli riktigt trinda om magarna. Det är en fröjd att komma in i sovrummet och se dem alla, en harmonisk syn.

I dagsläget är alla valparna tingade och när valparna är cirka tre veckor så kommer vi börja ta emot alla valspekulanter. Om ni vill ställa er på ev återbudslista så är det bara att höra av sig.

Bilder på E-kullens andra vecka.

Bilder på E-kullen 2013-04-30

Nu finns det bilder på E-kullen.

Molecularis Champagne 2013-04-29

Igår fick jag ett glädjande samtal, det var matte Therese som ringde och berättade att hon och Mila varit ute och tävlat i LK1 och med ett förstapris -:). Nu var det inte vilket förstapris som helst utan de lyckades så bra att de slutade med poängen 195 och klasseger förstås! 9 på fria följet, 9,5 på läggandet och resten 10:or rakt igenom, ja vad ska man säga, bara att lyfta på hatten och säga ett stort GRATTIS! Nu vet jag även att start i LK2 inte ligger allt för långt bort i framtiden -;).

Valpar 2013-04-28

I måndags 13-04-22 så nedkom Svea med 11 st valpar, 6 tikar och 5 hanar, alla svarta. Svea och de små mår prima och Svea är en väldigt duktig mamma, lugn och sansad med sina små och tar väl hand om dem. Mats fotar för brinnande livet och snart kommer bilderna från vecka ett. Så som läget ser ut just nu kan det finnas någon otingad valp, så är ni intresserad av en valp från denna kombination och kan erbjuda ett kärleksfullt och aktivt hem (gärna med tävlingsambitioner) välkomna att höra av er.

Lite uppdatering 2013-04-07

Idag går Svea in i dräktighetsdag 47 och mellan vecka 5 och 6 sa det bara pang och slimmade Svea var inte längre slimmad, hon har fått en rejäl bebismage. Att sia om hur många det är där i magen vill vi inte göra (fast vi gissar ju förstås här hemma ;-))för tikar kan ju bära så olika, vara stora och ha få valpar, vara smala och ha många valpar, men visst ser det iaf ut som det är ett gäng där inne. Svea verkar ta dräktigheten med ro, hon är något tröttare än hon brukar vara men är fortfarande väldigt aktiv och pigg på sina promenader. Nu håller vi alla tummar att resten av dräktigheten fortskrider på samma fina sätt. Nu börjar det kännas att det närmar sig och man börjar känna sig lite pirrig i magen:-)

Dräktig 2013-03-25

Javisst är Svea dräktig :-) idag kom den karaktäristiska flytningen som bara visar sig vid dräktighet och ej vid skendräktighet. Nu är det bara att hålla alla tummar och tassar att allt fortskrider som det ska och att vi har en knippe bebbar här om cirka fyra veckor.

Rasspecialen 2013-03-18

I lördags 16 mars var den årliga rasspecialen här i Stockholm Sollentuna, domare för dagen Dejan Melbasa. Med från vår kennel var i valpklass 6-9 mån M Donau Hera och M Don River (Eli). Eli placerade sig som nr 3 men utan HP för denna gång. Han fick bra kritik men behöver växa i sin gängliga kropp och höga ben :-) Elis matte Chris-Lee gjorde en bra debut i utställningsringen och jobbade på bra med en yster Eli, utan att bry sig om publik och dyl och jag tyckte nog att domaren inte riktigt kunde låta bli att le lite åt söta Chris-Lee, lika yster som sin unga hund :-) det blir nog bra inför framtiden det där! När söta Hera entrade ringen så hoppades vi förstås på ett hp men döm om vår förvåning då domaren ville diska Hera då han ansåg att hon saknade en tand i underkäken! Hera har två tänder som nästan ser ut som en men tittar man riktigt noga så ser man att där är två, även om den ena är lite mindre. Tandläkaren har bedömt det som två tänder men det tog domaren över huvudtaget ingen hänsyn till, han tyckte att där saknades en tand. Inget att diskutera om, nästa gång så kommer tandintyget ligga på domarens bord innan Hera entrar ringen! Fin kritik fick hon iaf till slut, då domaren fick veta, av ringsekr, att valpar har rätt till en bedömning iaf! Här kände vi att lite av luften gick ur oss men sedan blev dagen dock bara bättre och bättre.

Ut i ökl hade vi M Chivas Regal som placerade sig som nr 4 med CK (precis fyllda två år). Mycket fint visad av matte Lena. I ökl hade vi även med M Chocolate(Debbie) med Exc. Sedan var det dags för M Akilles Exor som ställdes i Championklass med CK och sedan totalt sett blev 2:a bäste hane av (om jag räknat rätt) 15 totalt anmälda hanar, så jäkla roligt och matte Emma visade honom med bravur, han travade som en gud och visades verkligen från sin bästa sida.

Sist men inte minst, var vår stammoder, Mezzrow`s Iskra med för att visas i veteranklass. Iskra blev ju nio år i feb och min enda ambition var att få visa upp en nioåring i fin kondition och samma energi som när hon var ung. Det är kul med våra veteraner, det pratas så mycket om att våra dobermann inte lever så länge, så att visa upp de dobermann som går att ställas i veteranklass tycker jag alla borde göra, för att sprida lite positiva vibbar, att det finns dobermann som faktiskt blir gamla också. Döm om min förvåning och stora glädje då Iskra slutade som bästa veteran med CK. Det är denna underbara tik så väl värd, hon har varit min kompis i så många år, vi har tränat och tävlat, slitit och jobbat, en del i motgång;-), tillsammans och haft så jäkla roligt genom åren. Jag blev riktigt, riktigt rörd över denna heder att få ta emot den stora rosetten, som nu pryder Iskras tävlingsskåp. Nu känns det som hon gjort sitt i utställningsringen.

Sist men inte minst vill jag tacka alla mina valpköpare för att ni gjorde dagen till en riktigt bra dag och gladdes åt varandras framgångar. Så kul att se er alla och jag är så stolt över alla "valparna".

Utställning, valpar mm 2013-03-13

I helgen ställdes M Akilles Exor och M Donau Hera ut i Strängnäs med fina resultat. Exor ställdes i Championklass och blev totalt 2:a bäste hane med reserv-CACIB och Hera ställdes i valpklass 6-9 mån och placerade sig som nr 1 :-), kritiken var jättefin!

På valpfronten väntar vi och väntar att få se några tecken. Kanske tycker jag att Svea lagt ut lite i omfång och så har hon varit lite illamående. Vi hoppas förstås att det är ett tecken och inte bara lite mycket mat som orsakat det hela :-)

Födelsedag 2013-03-02

Idag fyller vår C-kull hela 2 år :) Ett stort GRATTIS önskar vi er alla och hoppas nu att ni får en riktigt fin födelsedag med rolig aktivitet och massor av gott att äta. HIPP, HIPP HURRA, HURRA, HURRA!

Parningsresa 2013-02-21

Nu är vi precis hemkomna från vår resa. Tycke uppstod mellan Xziko och Svea och nu är det bara att hålla alla tassar och tummar för att vi har en kull valpar här hemma i slutet av april med leverans i slutet av juni månad. Ni som är intresserade av en valp från vår kennel är mycket välkomna att höra av er.

Alla hjärtans dam 2013-02-14

På alla hjärtans dag fyller alla hjärtans dam 9 år. Med blommor och med blad vill vi fira vår fantastiska Iskra. 9 år känns som en ganska hög ålder när vi pratar om dobermann. Än kan man dock inte märka några ålderstecken, mer än lite små, grå hår i ansiktet, på Iskra. Hon är lika pigg som hon alltid varit och det önskar jag av hela mitt hjärta att hon får vara många, många år till. Älskade Iskra här hemma är du allas vår hjärtans dam.

Valpplaner 2013-02-12

Valpar planeras med leverans slutet av juni.

Valpplaner och hjärttest 2013-02-07

Våra valpplaner fortskrider och i dag har Svea (M Big Love) börjat löpa. Som jag tidigare nämnt så har vi ju fått svar på Sveas hjärttest, som i dagsläget såg väldigt fint ut. Vi hoppas på parning inom kort och hane kommer snart presenteras. Samtidigt vill jag glädjande berätta att D-kullens pappa, Dobfanciers Regiuz var hos Jens Häggström på Ultuna förra veckan och gjorde en koll på sitt hjärta, 3 min EKG och Ultraljud. Reggi är ju snart 10 år gammal och det är med glädje vi kan säga att hans hjärta såg jättefint ut och inga extraslag noterades på korttids-ekg!

Födelsedag 2013-02-06

Idag vill vi Hurra och sjunga för Molecularis A-kull som redan hunnit bli sex år gamla :-) HURRA, HURRA, HURRA, HURRA för Exor, Emla, Brusse och Ares.

Lite smått och gott 2013-01-30

Var ett tag sedan jag uppdaterade men det är fullt upp hela tiden, tiden rinner iväg. Vi har haft mycket snö här i Stockholm och det har varit lite si och så med hundträningen, inte lätt att veta vad man ska göra när det är lårhögt med snö. Det har blivit långa promenader med pulsande i snö, lite skidåkning och inomhusträning med lydnad. I helgen så har vi nästan tagit igen hela vintern när det gäller träning. Redan i fredags åkte vi upp till Ö-vik för att gå en teorikurs för att få licens för att tävla skydd, både Mats och jag deltog. Skönt att det är fixat. Resten av helgen var vi på kurs som anordnats av Sandra (Dantes matte) och Torbjörn (kennel Dobfanciers) i lydnad och skydd. En superbra helg, precis som alltid, och känns som vi fått mycket med oss hem att träna vidare på. Underbart var det förstås att få träffa Dante också, lika fin och underbar som sina syskon och rent mentalt påminde han väldigt mycket om dem också.

Såg nyligen att SDK trofé för år 2012 är avslutad och vill därmed gratulera Johan och PimPim (M Braveheart) för årets högsta i IPO1 och även fina placeringar i både BSL och IPO2. Ska bli spännande att följa dem inför år 2013.

Valpplanerna fortskrider och om allt går som beräknat kommer vi att para vår Svea (M Big Love) nu under feb/mars 2013. Idag fick vi nämligen besked att Sveas hjärta är helt friskt, både Ultraljud och Holter gjordes och visade på att Svea är fri från DCM. Nu väntar vi på att den tilltänktes hjärtest också ska bli gjort och om även detta ser bra ut så uppdateras valpsidan inom kort, så håll utkik :-).

Till helgen blir det mer IPO-träning, nu ska vi väl, Svea och jag, komma ut på tävlingsbanan under 2013 och kanske hinner vi med en kull valpar också :-)

My Dog 2013-01-06

Hundåret har börjat bra. I fredags tog jag tåget till Kil, där Aquila och matte AnnLouise bor med sin familj. På lördag morgon var vi uppe med tuppen och begav oss iväg till Göteborg och My Dog för att se flera Molecularis ställas ut. AnnLouise ville naturligtvis träffa Aquilas barn och jag alla mina fina "valpar". Resan tog längre tid än beräknat och när vi ankom kl 09:10 var valparna 6-9 mån redan klara, så tyvärr hann vi inte se dem i ringen. De som ställdes av valparna var M Drama (Dona) som placerade sig som nr 4, M Douala (Daisy) med placering nr 3 och M Donau Hera med placering nr 2, och den placeringen fick Hera även under söndagen, då hon även ställdes. Valparna verkade väldigt homogena och samtligas kritik var snarlik och bedömningen som gjordes var mer att de som placerade sig längre bak inte hade hunnit lika långt i utvecklingen, sammantaget lät kritiken ungefär så här: Feminin tikvalp, drygt 6 månader. Mörka ögon. Underkäken önskas kraftigare. Välplacerade öron. Elegant hals. Bra kropp, benstomme och vinklar. Rör sig väl. Under fm anslöt även M Dianas peak (Jackie) med matte och husse, för att träffa oss, Jackie ställdes sedan under söndagen och med placering nr 3 och även de med snarlik kritik enl ovan. Även M Dublin (Freja) anslöt till sällskapet, inte för att ställa, utan för att träffas, även hon påminde mycket om sina systrar, både utseendemässigt och mentalt. Att de är snygga är förstås jättekul men roligast av allt var att de var så otroligt trevliga hundar, orädda, sociala, glada (utan att vara hyper) och bara alldeles, alldeles underbara :-)

I unghundsklass ställdes M Campari (Cajsa) som visades så fint av matte Gabrielle. Cajsa fick Exc och en fjärde placering med jättefin kritik. För dagen var Cajsa skendräktig men med lite mer driv i stegen en dag då hon är lite piggare, dvs inte skendräktig, så kommer hon bli farlig i ringen ;-). Sist men inte minst så ställdes kennelns förstfödde M Akilles Exor (snart sex år) i Championklass med CK på lördagen och tredje bäste hane. På söndagen en andra placering (om jag kommer ihåg rätt) men utan CK (förvånande och konstigt nog) men som sagt domaren dömer och det är bara att skratta och gå vidare ;-). Jag blir nästan lite tårögd när jag ser denna fantastiska, vackra, underbart trevliga hane som föddes i Molecularis första kull och som nr ett, hos en mycket förväntansfull och orolig förstagångsuppfödare. Att han betyder lite extra är väl inte konstigt.

Vi hade en fantastiskt trevlig dag med massor av prat, skratt, kramar, valpbus och jag blev överröst med massor av fantastiska, underbara nospussar. På eftermiddagen åkte vi tillbaka till Kil, jag kände mig jättenöjd och trygg att hundarna har det bra och jag tror att AnnLouise var mäkta stolt över Aquilas bebbar;-)Lite bilder nedan från helgens utställning. Tack AnnLouise och Emma för att ni fotade.

Molecularis Akilles Exor

Molecularis Campari

Molecularis Donau Hera

Molecularis Dublin

Från vänster: M Dianas Peak, M Donau Hera, M Drama, M Douala

Så var 2012 slut! 2013-01-01

Så står vi inför ett nytt år, 2013 har knackat på dörren och jag ska försöka göra en kort summering av året som gått. För mig och min familj har det varit ett mycket omtumlande år, hemsidan ska ju handla om hundarna men att säga att 2012 har varit ett fantastiskt år för mig skulle vara osant, även om det ur hundperspektiv varit riktigt underbart, men rent privat har det varit mitt livs värsta.

I våras så dog min älskade pappa. Efter att ha åkt in och ut på sjukhus så gott som hela året och vi alla nära och kära kastats mellan hopp och förtvivlan gång på gång så orkade inte pappas kropp längre. I mitten av maj somnade han in och mitt liv kommer aldrig mer bli sig likt. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om pappa men det är inte rätt forum, ska bara göra det kort genom att säga att min pappa var helt fantastisk, han älskade sin familj och har i alla år tagit hand om oss alla, vi gick alltid i första hand. Dessutom är det från pappa jag fått mitt stora djurintresse, han är uppväxt med alla möjliga djur och han älskade dem djupt och de honom.

Kanske låter det konstigt att jag mitt i detta, beslutade mig för att para Aquila (Molecularis Butterfly Effect) men jag ville tro och hoppas på livet och bara två dagar innan pappa gick bort så pratade vi och planerade om valparna, hur många de skulle bli och vilket kön. Att pappa skulle vara där med oss var en självklarhet.

För att då börja i fel ordning av år 2012 så i slutet av juni födde Aquila tio st fantastiska valpar, sju tikar och tre hanar. Att det i Aquilas lilla kropp skulle finnas så många valpar hade jag inte trott. Den stolta pappan var Dobfanciers Regiuz. Intresset för kullen var stor och jag försökte hitta det allra bästa åt valparna, vilket jag tror mig lyckats med :-) Valparna har redan börjat visa framfötterna, några har ställts ut med fina bedömningar, alla har gått valpkurs och vissa har redan gått fortsättningskurs. De har en naturlig fallenhet för spår och en del av dem har redan en tävlingslydnad som imponerar. Det ser ljust ut för dem och deras ägare verkar mycket nöjda. Jag hoppas att allt fortskrider på detta vis. Hela sommaren inkl min semester gick alltså åt till att ha valpar. Det var en mycket intensiv sommar med tio valpar och många valpspekulanter, men det var precis vad jag behövde.

Början av året inleddes med kennelträff, alltid väldigt kul och att så många alltid vill vara med och träffas är glädjande. Sedan var det dags för C-kullen att höftledröntgas och i dagsläget har sju av åtta valpar i den kullen röntgas.

I mars månad så var fyra av fem st i B-kullen ute på korning. Tre av dem med titeln korad. PimPim (Molecularis Braveheart) gjorde sitt MT senare under hösten och även han med titeln Korad.

I april så var Mats och jag, tillsammans med våra tikar, på en kurs, anordnad av Stockholms LO, i barmarksdrag. Otroligt roligt och givande och därmed tog vi grönt kort. Vi drar en hel del med våra hundar, både barmark och på skidor, en sport som passar dobermann väldigt väl.

Under våren/sommaren var också C-kullen ute och gjorde sitt MH, alla åtta har därmed gjort det och det är alltid lika roligt att få vara med och se. En relativt homogen kul, där bara någon enstaka avvikelse kunde ses, riktigt trevliga och stabila hundar, jätteroligt.

Och så har vi då PimPim (Molecularis Braveheart) och husse Johan som inledde våren med att gå ut i BSL1 med godkänt resultat och därefter ångade de bara på med BSL2, IPO1 och sent under hösten avslutade med IPO2. Däremellan hann de också med att vara ute på korning. Jag är förstås jättestolt över PimPim och Johan som presterar så bra, med tanke på att det är Johans första egna hund också, så tycker jag det gör det utmärkt. Att matte Jessica sedan finns där och tar med PimPim till stallet för att vara stallhund och följa med på långa ridturer, känns förstås jättebra.

I början av sommaren var även Mila (Molecularis Champagne) och matte Therese ute och gjorde ett andra försök i LK1 och det var så nära, 156 p och ett andrapris skrapade de ihop. En miss i hoppet, då hindret var lite väl tilltaget i höjd, gjorde att förstapriset inte satt. Mila och matte har dock en väldigt fin lydnad och vi hoppas att få se dem ute på lydnadsplanen snart igen.

I september månad debuterade Sture (Molecularis Cider) med husse Marcus på tävlingsbanan genom att med bedömningen mycket god genomföra sitt BH, endast 18 månader gammal. Snart stundar väl IPO1 som de tränar flitigt inför :-)

Själva har vi varit i väg på en hel del kurser med våra hundar, ffa i IPO, både i Stockholm och uppe i Norrland. Det har varit mycket givande och roligt. Många valpköpare har också varit med på dessa kurser med sina fyrbeningar, då får man tillfälle att träffas också.

Detta är bara lite kort om året som gått, säkert har jag missat en hel del men det som är absolut viktigast för mig är att jag vet att "valparna" mår bra, har aktiva liv, att jag har kontakt med alla och har förmånen att få följa dem på deras väg. Foton och långa mail kommer hela tiden och varje gång blir jag lika glad. En uppfödares roll är, enl min uppfattning, att finnas där och stötta och komma med råd när frågor och funderingar dyker upp hos valpköparna men lika viktigt är det att få ta del av allt det roliga som händer i hundarnas liv och jag blir lika glad varje gång som man delar med sig av detta till mig. Alla har även detta år haft hälsan, vilket jag känner en oerhörd glädje över. A-kullen fyller sex år nu i början av 2013 och vår Iskra blir nio år i feb. Att ta hälsan som en självklarhet går inte att göra i dagens läge. Dobermann-rasen brottas med en hel del sjukdomar där ffa DCM är den sjukdom som står i fokus nu att försöka komma till rätta med. Under hösten anordnade SDK en avelskonferens där detta bl a diskuterades. Att vi alla uppfödare och dobermannägare försöker att gå samman och i den mån det går försöker hålla samma linje och följa RAS , kommer vår ras förhoppningsvis leva vidare och bli friskare.

Jag hoppas på ett fantastiskt år 2013 och vet att många planerar att komma ut på tävlingsbanan;) Ev planerar vi en ny kull under våren, vi får se hur det blir. Men ffa vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt 2013.