Bilder på H-kullens sjunde och åttonde vecka.
Bilder på H-kullens sjätte vecka.
Bilder på H-kullens femte vecka.
Bilder på H-kullens fjärde vecka.
Bilder på H-kullens tredje vecka.
Bilder på H-kullens andra vecka.
Här är lite bilder på H-kullens första vecka.
Nu är de äntligen här, i går nedkom Holly med nio st små underverk, Tre hanar (varav två bruna) och sex tikar (varav tre bruna), totalt nio st :-). Vi är så glada och Holly har varit så duktig, och hon är en fantastisk mamma, superlugn och säker med valparna. Nu hoppas vi att alla får fortsätta att må så bra som de gör i dagsläget och att de får utvecklas till fantastiska individer som kommer göra nio familjer lyckliga.
I dag fick Linda och Britt (M First Moment) sin andra titel i rallylydnad, RLD F och därmed är de nu uppflyttade till avancerad klass. Stort GRATTIS till er, ni är så duktiga :-)
Nu går vi mot de sista veckorna på Hollys dräktighet och nu längtar vi efter de små. Holly är väldigt stor så om vi gissat rätt och allt går bra, är där en riktigt stor kull. Välkommen att höra av er vid intresse, om ni kan erbjuda en valp/hund ett aktivt och kärleksfullt hem.
I dag har vi parat Holly (M First Dream) med en härlig hane, Dobvoyage Krut (Bruno). Vi håller nu tummarna för en liten bukett med småttingar att glädjas åt. Jag tror mycket på denna kombination. Holly är en 3 årig tik med mycket fart och arbetsglädje som ibland verkar stå mer med tassarna i luften än på jorden. Trots detta är hon väldigt förig. Hon har gjort sitt MT med godkänt resultat 398 p. Vi har inte hunnit med exteriörbeskrivningen än så hon har inte kunnat få sin titel korad än, men så fort tillfälle finns så ska vi naturligtvis göra det också. Hon gjorde ett jättefint BH vid ung ålder och har två uppflyttningsreslutat i lydnad startklass och ett GK doftprov i NW. Hon står i startgroparna för att starta IPO1, men det får bli efter att hon förhoppningsvis varit mamma. Unge Bruno är en trygg och stabil hane som gjorde ett jättefint MT och är därmed korad. Han har bestått IPO1 och planerna är att inom kort starta IGP2. Han är även en fin lydnadshund och har ett förstapris i startklass. Därtill är han en riktigt snygg kille att titta på också :-). Vi tror att dessa två kommer att kombinera nera varandra riktigt bra. Välkomna att höra av er och prata dobermann och valpar.
Ibland känns det som att det aldrig tar slut på tråkigheter. I dag fick fina Gaia somna in. Gaia som föddes i vår B-kull i en kull av fem syskon, tre tikar och två hanar. En fantastisk tik som hade allt man kunde önska sig. Snäll och vänlig som få och med en arbetsmotor som bara fanns där oavsett. Jag kommer ihåg när din husse kom för att hälsa på första gången, hans otroliga förväntan och glädjen, efter den långa resan från Norge satt han timme ut och timme in bland valparna och bara tittade. Det kändes så viktigt att försöka ge honom "rätt" valp och jag tror att inget mer kunde bli så rätt än Gaia. I början så tränade ni mycket, i både lydnad och agility, körde drag och ni vistades mycket uppe i stugan i Norge och gick på tur. Så småningom så glesades träning och tävling ut allt mer och du blev mest som en familjehund som fick gå på långa promenader kombinerat med lite kickbike. Trots att ni aldrig kört skydd så glömmer jag aldrig när ni på en kennelträff fick prova på detta, du bara hade det i dig. Ut på korning gick du och satte de högsta poängen av alla syskon, trots att du kanske varit den som minst kampat och lekt på det sättet. Du var en fantastisk hund Gaia och jag vet att du varit så älskad av din husse och att ni haft en fint och långt liv tillsammans. Du skulle fylla tio år i maj månad, så vi får glädjas åt att du fått vara med så länge ändå, men till slut så orkade inte kroppen och du började få svårt att röra dig och det var dags att ta farväl. Adjö fina Gaia, du finns alltid med oss <3.
Vissa dagar är mörka, vissa dagar är svarta, riktigt svarta och en sådan dag var det i går. En sådan dag då man funderar vad man håller på med, att jag som älskar hundar, kanske bidrar till ett stort lidande, lidande för djuren och lidande för deras ägare samt själv vållar mig blödande hjärta gång, på gång, på gång. I går var dagen då jag i mitt hjärta fick ta farväl av ett syskonpar, samma dag lämnade de jordelivet, precis som att de skulle följas åt, du Enja som föddes som nummer ett och du Django som föddes som nummer två, i en kull av 11 syskon. Jag minns det som i går när ni var små. Första valpen, som alltid brukar ta lite längre tid på sig, hur skulle mamma-Svea ta sig an sin förstfödda och så kom du Enja tätt följt av Django, och då fick man uppleva det under som jag tror är en av orsakerna till att man fortsätter som uppfödare, undret då allt stannar till en stund, allt blir lugnt och stilla och man låter sig förundras hur mammahund tar sig an sin ena valp efter den andra, precis som hon aldrig gjort något annat i sitt liv. En uppfödares förmåner är att få glädjas åt dessa små varelser under de 8-10 veckor man har dem hos sig och försöka göra det bästa av de individer man har att förvalta.
Jag minns er som öppna, orädda, kampglada och frimodiga. Django du var den i kullen som toppade i att vara social, du bara älskade människor och jag kan säga att det var många som sa "den lilla gröna". Ni var båda vattendjur, älskade att simma och jag har många bilder av er hoppandes från bryggor, dykandes i vågor och springandes på långa sandstränder. Ni har båda levt familjeliv, Enja du tränade till att börja med lite ipo men när barnen kom så blev det mer av ett familjeliv med långa promenader i skog och mark och lek med familjens andra hund. Django du har levt ett så otroligt spännande liv, bott mitt i stan med mycket folk och vänner, deltagit på mycket fester och charmat alla, långa ridturer med familjens hästar och däremellan långa turer på sandstränderna i Skåne med bad mest varje dag.
Jag vet att ni båda har haft fantastiska liv och jag är så glad att ha fått lära känna er. Även om det är så otroligt tungt i dag och alla mina tankar går till er och era familjer som jag vet just nu har det fruktansvärt, så skulle jag aldrig velat vara utan er en endaste sekund, jag hade bara hoppats att ni skulle fått springa lite längre här på jorden. Enja och Django ni fattas oss. Spring nu på gröna ängar med brorsan Jax och låt inte mamma Svea styra er allt för mycket med sin bestämda tass <3 <3
I söndags kom Hollys (M First Dream) hjärttest som var fullständigt normalt, superskönt, lika nervöst varje gång :-). Nu planerar vi valpar under vår/sommar. Samma dag var Holly och matte Anne också ute och tävlade och tog sitt andra förstapris i startklass på 171,5 p. Dubbelgrattis till er.